Jag kan tänka tills det knappt finns nått kvar

Lyssnade på Melissa Horn i spåran och de här orden träffade mig så där PANG idag:

jag går i vinterskor på hösten

alltid förberedd för storm

jag kan tänka tills det knappt finns nått kvar

jag har känslor utan uppehåll

Just så känns det nu. Som om jag går omkring och är förberedd för storm hela tiden. Ångest över det mesta och känner mig orolig i kroppen. Kanske det beror på att det är så många bollar i luften gällande studier, praktik, jobb och den där oklara FRAMTIDEN.

Och så KÄNNER jag så förbannat mycket hela tiden. Precis som Melissa sjunger vidare. Blir helt slut av det.

Fast det positiva med att känna mycket är att jag också plötsligt får fina känslominnen. Som idag i samma spåra då jag efter Melissa började lyssna på Nirvanas Smells Like Teen Spirit och kom ihåg första gången jag såg låten på TV. Jag gick på sjuan och stod i ett klassrum i Närpes (tror jag de var, någonstans i Österbotten i varje fall) där vårt högstadie flickfotbollslag övernattat under den pågående fotbollsturneringen. Det var kallt och rått ute - lite som idag - men när Smells Like Teen Spirit började spelas från TV:n i klassrummet blev jag alldeles varm. Musiken och videon bara gick rakt in i mig och fyllde mig ända ut i fingerspetsarna. Hjärtat dunkade och huvudet susade. Och troligen stod jag där och såg helt oberörd ut - tuggade kanske lite slött på mitt tuggummi i min hemgjorda flanellskjorta - men inom mig myllrade det av LIV.

Nu måst jag fortsätt med dagen. Tankepausen slut.

Nacken

Jag har under det senaste dagarna skrivit en hemtent i neuro. Satt i närmare 5 h i sträck och skrev klädd i pyjamas och yllesockor. Känns bra att den är över. Annars har jag jobbat, skålat i rom (jajamensan) för barndomsvännens nya äventyr och kämpat mot höstmörkret med alla medel (rommen fungerade för stunden, men definitivt inte nästa dag).

Förra veckan gjorde svenska yle nyheter en grej om nackbesvär pga smarttelefoner. Min favoritlärare Göta var en av de som blev intervjuade. Fast hon talade inte så mycket om nacken utan mest om hur Fysioterapeuter klarar sig i arbetslivet och om själva utbildningen. Nackartikeln hittas här.

Karriär med stort K

Danni kom igår hem med boken Lillan - Elisabeth Rehns sällsamma liv efter att han intervjuat henne. Blev glad då jag igen blev påmind om att hennes internationella karriär tog fart så där på riktigt vid 55 års ålder. Och varför blev jag glad av det då? Jo, för att jag så ofta jämför mig med jämnåriga, yngre och lite äldre som är mitt i karriären med stort K (t.ex. den här gången) och jag känner mig så stagnerad där jag ännu sitter på skolbänken. Dumt, jag vet, men så känns det ändå ibland.

Så utan att här ta ställning till själva politiken eller hennes arbetsmetoder, så är det hiskeligt skönt med karriärsinspiration - ännu till kvinnlig sådan och av en fyrabarnsmamma!

Förlamning

Har hela veckan varit ett steg efter gällande studier och jobb. Satt ännu idag på morgonen och filade på en romananalys som jag trodde skulle lämnas in skriftligt (den där roliga uppgiften i svenska-kursen som jag för en tid sedan skröt om). Det visade sig sen att det hela var ett mysigt diskussionstillfälle där vi gick igenom vissa punkter men ingenting skulle lämnas in. Aaaargh för onödig stress!

Men inte heller det här var helt i onödan. Jag kom nämligen på att om jag skulle ha mera tid så skulle jag gärna gå med i en opretentiös läscirkel.

Utöver det här hade vi hela eftermiddag en superintressant och bra föreläsning om fysioterapi för ryggmärgsskadade.  Under en del av föreläsningen medverkade en ung kille med partiell tetraplegi, vilket betyder att han har en skada högt uppe i ryggraden som påverkar ben-, bål- och armmuskulatur. Killen hade varit med om en bilolycka. Helt otroligt vad han ändå kunde göra med sin kropp. Han hade hitta på egna lösningar som gjorde att ha klarade av att göra mycket av det som borde vara "omöjligt" för honom.  OCH så klart övat, övat och övat. Men vilken otrolig typ alltså!

Min stress över att jag i onödan smattrat in en skriftlig romananalys i datorn kändes efter det här rätt smått.

Han har inte tetraplegi, utan "bara" förlamade ben. Lite mera fart här än i mina läscirkleldrömmar.

Tro på ungdomen!

Läste igår en frustationstext av en småbarnsmamma om dagens ungdom. En text som cirkulerade på Facebook. Kontentan var att dagens ungdom är bortskämd, egoistisk och otrevlig och att hon ville byta bort (även om hon förstod att det var omöjligt) de omöjliga ungdomarna mot krigstraumatiserade ungdomar från t.ex. Syrien som uppskattar allt, alla och jobbar flitigt för att nå ett bättre liv. Det här skulle kanske t.o.m. leda till ett uppsving för hela Finlands ekonomi fantiserade hon vidare (väl medveten om att det var menat som provokation och inte allvar).

Jag har all förståelse för frustationsutbrott. Jag blir bara irriterad på att man alltid är störd på den omöjliga ungdomen. Mamman som skev inlägget hörde säkert ungefär till min generation och jag undrar om hon tyckte att vi var mindre egoistiska som tonåringar och på vilket sätt i så fall? Till tonåren hör att man är egoistisk, genom att få vara det då blir man en stabil vuxen. Det här betyder inte att föräldrar och andra vuxna skall låta bli att sätta gränser eller be ungdomen hjälpa till med hemsysslor, låta dem ta ansvar, samtala om rätt och fel och strida om allt det här nu som då.

Men jag tycker att man ska tro på ungdomen istället för att misstro, diskutera istället för att diktera och respektera istället för att automatiskt nervärdera.

Jag var en omöjlig tonåring och är en helt möjlig vuxen person idag.

Ps Lippisen är av Kina-Lina och symboliserar min glädje över att Danni fixa biljetterna
och vi åker och hälsar på lillsis och Özzi i mars.
Ps2 Om du Danni läser det här så har jag fixat allt och gjort alla studiegrejor
och inte bara bloggat. Jag blir nog färdig inom tidsramen. Puss!

Syre-yre

Vaknade sur och trött och med huvudvärk hos mina föräldrar i Särkisalo (barnen och jag kom hit igår efter sommarstugestängningen medan Danni åkte till stan för att jobba). Kanske berodde huvudvärken på Syrahn från igår eller på att stackars Elsa hostat halva natten. Oberoende så bli jag så lätt fjortis när jag är trött och kommer hem till mamma och pappa.

Släpade mig i varje fall till svampskogen och HALLELUJA där vände tillvaron till det ljusare bara på några minuter. Luften var syrerik, det var så där lämpligt svalt - inte för kallt eller varmt - fullt med svamp under löven när jag tog mig tiden att titta efter lite noggrannare.

Fast jag till vardags tycker om stadslivet så ger mig skogen alltid inspiration och plötsligt ser jag igen möjligheter istället för problem.

Primadonnan i svampskogen

Mmmm, svamp

Här hade min huvudvärk inte helt lättat ännu

Men när vi kom tillbaka till huset hade jag så mycket syre i hjärnan att jag bara av farten fotade
den fina hösten i trädgården

God morgon!

Ledig fredag och vi är på väg till landet för att ordna inför vintern. Danni sprang tidigt till Stockmann för att försöka fixa en billig resa och han har inte dykt upp ännu. Får se hur det lyckas. Mornar är bäst då vi inte har bråttom (förutom Galna dagar stress då). Speciellt nu när vi kan sitta och mysa i ett kök med lite mera utrymme än vad vi hade i den förra lägenheten.

Vi la upp reklam i köket. Danni köpte planschen i Kanada då han var där och rapporterade från
 OS för några år sedan.

Den vita soffan är fin men inte så praktisk i köket. För tillfället har jag duken jag vann från Tikau på den.

Var mycket skeptisk till elektriska ljus. Men tycker om de här och de ger ett fint sken
(inte lika mysigt som riktiga men helt godkänt ändå). Mysigt men ljus nu 
de här gråa mornarna!

Ett av mina favorit morgonfoton. Togs för några år sedan när vi åt en
 av våra lååååånga frukostar med Lina.

Alltså HUR skönt är det inte att ha en soffa vid matbordet i köket?! Skönt är det, sköööönt.

Ha en sköööön helg du med!

Steve-O

Vad annat har hänt den här veckan då? Jo, jag började följa Steve-O på facebook. Han är på väg till Lexington, Kentucky för tillfället. Ibland händer det bara.

Mommon och Moffor i Lovisa

Kom hem tidigare än tänkt idag efter slutarbetsidésökardagen. Under dagen presenterades olika projekt och så kunde man gå runt och lyssna och fråga och skriva sitt namn på listor till projekt som lät intressanta. Herregud vad lyxigt! Inget ensamt ångestfunderade på omöjliga teman i hemmasoffan med TV-shopp i bakgrunden den här gången. Fast lite yrt och flummigt var det, men betydligt mer motiverande att skriva ett slutarbete för ett projekt som redan existerar och där det finns ett behov för någon typs av fysioterapeutisk utredning.

Nu ser det ut som om jag och min studiekompis kommer att förändra åldringsvården i det här landet - eller åtminstone i Lovisa. Det blir helt nya tanke- och handlingsbanor inom åldringsvården efter det här. Inget mera sängliggande och slötittande på TV. Be ready Mommon och Moffor of Lovisa - here we come!

Herregud, kom på att jag verkligen hoppas att ingen ung - yes I am - studerande kommer och stör mina maratontv-sessioner sen när jag är pensionär. Nå det får bli den dagens problem.

Hade egentligen tänkt skriva ett inlägg om nya lägenheten och inredningsfunderingar. Men det är så mörkt i vår lägenhet att bilderna inte vill bli ljusa idag så jag lät bli. Ett försöksfoto kan jag ändå lägga in. Här är jag och i bakgrunden ser man lite av köket och den ljusgråblåa väggen jag igår stirrade in i:

Och vid fönstret i köket finns de här kreativa palmerna:

Stirret

Igår lottades prakitplatser ut. Nu blir det praktik på Malms sjukhus för min del. Hade hoppats på Kirurgiska med tanke på logisitken. Men det här ska nog gå bra. Bussen går direkt och tar ca 40 min. Men inget mera sov till kl.8. Nå välkommen till verkligheten tänker kanske du som läser det här. Nå hej på dig bara hälsar jag tillbaka! Ge mig en kram istället så känns det bättre. (Kanske bra att jag får rutiner igen, de här självstudieförmiddagarna gör att jag allt oftare talar och skrattar högt för mig själv - till mina egna skämt. Lite för små sociala cirklar här liksom).

Eftersom jag ändå var lite besviken igår (vill alltid att det skall gå som jag planerat, låtsas var mycket mer låt-det-gå-som-det-går än vad jag egentligen är) så tröstade jag mig med sushi och lyssnade på den här och stirrade en rätt lång stund rakt fram på den ljusgråblåa väggen i vårt kök (tills jag med STOR ansträngning tvingade mig att börja ordna upp flyttlådan med alla mina studiegrejs):

Bordet

Vår inredningstakt i nya lägenheten är mycket långsam. Men alltid nu som då faller något på sin plats. Under helgen hämtade mina föräldrar ett gammalt bord som har stått ute i ur och skur på deras terass. Nu fick jag låna det till vårt nya vardagsrum. Ett så fint bord! Funderade först på om jag borde behandla det på något sätt, men har nu bestämt mig för att låta det vara som det är.

Som om det inte skulle vara nog att bordet annars också är fint så är det från Kaskö. Min mormor var hemma därifrån och flyttade till Helsingfors som ung vuxen. Hennes barndomshem i Kaskö fungerade länge som sommarställe för släkten då jag var liten. Minnena från det huset är så fina, det liksom skimrar om dem. Måste helt tydligt skriva ett helt inlägg om det ljuvliga vita huset med den fina stämningen. Nu hinner jag inte för nu måste jag ta itu med måndagen före den är förbi. Hejhej!

Dagens hälsning från Sverige!

Bara en snabb grej före jag rusar till kvällsskiftet.

Var av och an till Stockmannn idag för att köpa födispresent till lördagens kalas. Elsa var med då dagiset har planeringsstängt (de meddelar alltid i god tid och vi blir alltid lika överraskade). På vägen mötte vi som vanligt mycket turister. Elsa och jag råkade gå en stund efter ett gäng med medelåldersgubbar från Sverige. Den ena av dem sportade med att försöka uttala de svåra finska företagsnamnen och skyltarna han såg på husfasaderna. När vi nästan var framme vid Stockmann stannade han upp och artikulerade Huvudstadsblaaadet så som det skulle ha varit ett omöjligt finskt ord. Vid det skedet speedade jag och Elsa förbi och log våra bredaste leenden. I love those Swedes!

Copycat träning

Sitter här och planerar framtiden, men också min träning för den här hösten. Har egentligen aldrig haft något seriöst träningsprogram, men ibland gjort upp planer som sen aldrig håller. För tillfället går min träning ut på att jag springer då jag hinner, det här betyder att jag de senaste veckorna blivit högst en gång i veckan á 5 km. Men jag är rätt nöjd ändå, har lärt mig med livet att det är helt onödig att vara för sträng mot sig själv.

Min plan för den här hösten är att jag skulle försöka springa minst 2 gånger i veckan. Och varför det då? Jo, för att det är så skönt när jag väl kommer ut i friska luften att få en stund för mig själv, jäklig tungt oftast, men ändå skönt. Plus att det bevisligen är bra för hälsan.

Jag håller vattenjumppa för seniorer en gång i veckan, vilket jag räknar som ett eget träningspass och viktig inlärning för mitt yrkeskunnande. Två flugor i en smäll där.

Och nu kommer det nya: Jag skall försöka få in i tidtabellen ett pilates pass en gång i veckan (uuuu). Kollade just Tölö gyms nya hemsidor och tror att jag testar deras pilates (obs ingen smygreklam, Tölö gym vet inte om att jag existerar och ännu mindre att jag eventuellt tänker våga besöka dem).

Och varför pilates då? Jo, för att jag under mina studier har kommit fram till att de inre magmusklerna (transversus abdominis) och andra stödmuskler så som bäckenbotten, multifiderna i ryggraden är jätteviktiga att aktivera och träna. Speciellt om man som jag har tendens till sjuk rygg, som för min del mest beror på svankig ländrygg och försvagade magmuskler, dvs dålig hållning (förut blev det här ännu värre då jag satt långa stunder stilla framför en dator under arbetsdagarna). Och så vill jag ju också helt egoistiskt suga åt mig så mycket nya rörelser och handledningstekniker som möjligt så att jag kan kopiera det bästa rörelserna och teknikerna till min egna framtida klienter.

Där vid julen får se hur det blev.

Motionsrekommendationer för friska vuxna under en vecka är:
2 h 20 min lugnare uthållighetsträning eller 1 h 15 min intensivare uthållighetsträning + minst två gånger i veckan muskelträning (styrka och rörlighet).

Tisdag

Jag hade en liten tur med "dynamiska vyer" i min blogg. Nu är det äventyret slut (spännande liv jag har). Blev trött på allt hoppande. Så tadaaa: den traditionella bloggen är tillbaka! Traditionella jag.

Annars ingenting nytt under solen. Jobbade kväll igår, var på rådgivningen med Elsa idag (hurraaa jag kom ihåg!) och talade så mycket under lunchen med vänner att det blev eftermiddag och upphämtning av förskolebarn före vi talat färdigt och ändå blev allt på hälft. Fin tisdag.

Inne och ute, varmt och kallt, det onda och det goda

Vi har haft en fin helg på stugan. Men medan vi myst i solen har mina tankar också flackat kring mörkare ting. Fick en klump i magen då jag påmindes om Estonia och fasorna före passagerarfartyget sjönk. Fastnade vid beskrivningarna om att när folk förstod att det handlade om liv och död blev det var man och kvinna för sig själv i kampen om att överleva. De som var skadade eller svaga blev kvar. Där satt jag i vår varma trygga stuga och stirrande ut på det vita gässen som bildats på fjärden och tänkte för mig själv att så måste det vara i en sådan fruktansvärd situation. När det gått så långt att man kämpar om sitt eget liv med den sista kraft man har tänker man bara på sig själv. För att överleva, för att få finnas kvar en stund till.

Har också under helgen läst Hägring 38 av Kjell Westö som handlar om tiden före andra världskriget i Helsingfors. Boken tangerar också misären i de rödas fångläger efter inbördeskriget och grymheterna som begicks där. Medan jag sopade smulor från furugolvet på stugan funderade jag på huvudpersonerna i boken och konstaterade den skrämmande tanken för mig själv att samhällena förändras lite grann, men människan är den samma. Samma misstag görs om och om igen i historien.

Det är väl inte så att människan är god eller ond, vi har båda sidorna i oss, ibland kan vi välja det goda, det som känns rätt i magen. Men alltid finns inte den möjligheten, det är mer eller mindre omöjligt att försöka välja rätt i en omöjlig situation. Och då det ännu finns en möjlighet, krävs det otroligt mycket mod att våga välja det som känns rätt då omgivning runtomkring tycker annorlunda och straffar oliktänkande.

När vi var på väg till landet fotade jag oss i bilen, la bilden upp på Instagram och hashtaggade happyfamily:

Blev glad då jag kollade på bilderna under #happyfamily. Vi är alla så lika. Bara vi får mat, känner oss trygga, hålls varma och får känna kärlek så väljer - tror jag - de flesta människor här på jorden att tro på mänskligheten och att inte vilja döda varandra. Peace out!

Slutarbete

Vaaaaad skall jag skriva mitt slutarbete om? Har hundra idéer i hjärnan utan någon logisk ordning - vilket stressar mig. Hur är jag här igen? Fast helt lika är det ju inte som förra gången jag skrev gradu. Nu heter det slutarbete och får jag klara mig utan studiestöd och kan inte skriva på kvällarna (då inspirationen eventuellt flyter in i mig) - för då skall det nattaaaaas tamejfan!

Mina problem är så ytliga och banala. Ursäkta.

(och så har jag ju med åren kommit fram till att jag är en morgonmännsika, kvällsinspirationen var en fasad, hände aldrig på riktigt. Jag hade bara fått för mig att kvällsmänniskor är lite coolare och ville höra till det gänget istället)

Spetälska och tampongdöden

Igår lyssnade jag på föredrag om sällsynta muskelsjukdomar. Det är ju lite jobbigt för en smyghypokondriker som jag att få upp ögonen för nya obotliga sjukdomar. Plötsligt känns det som vissa av symptomen är bekanta och så börjar min hjärna spåra ut. Som tur är de flesta av dessa grymma sjukdomar mycket ovanliga.

Jag tröstar mig också med att jag inte heller fått spetälska eller dött tampongdöden. Låt mig förklara:

När jag gick på lågstadiet ettan och tvåan hade vi en lärare som hörde till den gamla gardets lärarinnor. Hon läste alltid nu som då från barnets bibel och jag hakade av någon orsak upp mig på de där människorna som hade fått spetälska. Lärarinnan beskrev hur de plötsligt fick sår som uppstod av sig själv och bara Jesus kunde bota dem. Under den här perioden blev jag alltid livrädd när jag hittade ett skrubbsår och inte exakt kom ihåg när jag fått det. Tänk om jag fått spetälska och vem ska bota mig? Men tankarna höll jag för mig själv, var för skraj för att berätta till någon.

Som lite äldre, närmare sagt där vid 12-13 års ålder, då jag började bekanta mig med tamponger, läste jag i tampongförpackningen en varningstext om att man kunde bli allvarligt sjuk ifall tampongen satt i för länge. De första symptomen var feber. Under den här perioden var jag livrädd att jag fått den livsfarliga tampongsjukan varje gång jag blev flunsig. Men inte heller nu berättade jag till någon om min oro.

Vad lär jag mig av detta? Tja, kanske att onödig stress lätt kan botas genom att våga tala öppet med någon om mina farhågor.

Bussmys

Kom just hem från kvällsturen och borde ju nu gå och sova, men surfar runt en stund på nätet före det. Hade igen en fin musikstund i bussen då jag lyssnade på Van Morrison och myste över att det var mörkt ute och jag satt tryggt under lampskenet i en varm och tyst buss.

Fina Tölöviken

Bor jag i Italien eller Finland? Vem vet, men njuter gör jag. Vi tog på eftermiddagen en tur runt Tölöviken och stannade på kaffe vid mitt nya smultronställe Taiteilijan terassi (tror jag det heter), brevid Sininen huvila, öppet bara på lördag och söndag. Så fint och så varmt!

Senior Splash

Planerar kvällens vattenjumppa och googlade för att bli inspirerad. Finns hur mycket klipp som helst av damer som drar senior splash i pooler (som kanske är deras egna) belägna vid varmare breddgrader. Kom på mig själv att jag inte funderade på rörelserna utan istället på att jag också skulle vilja bo på en plats där de inte hotar med snö nästa vecka.



Tänk vad skönt liv: dricka färskpressad mango till morgonmål, köra ett pass i poolen framför kameran och sedan luncha i skuggan med damerna som medverkar (och som också råkar vara goda vänner) före eftermiddagens solpressarstund och solnedgångsmyset vid den öppna spisen, vid utomhusaltanen varifrån man ser horisonten och solen smälta in i havet, doften av örter och grill i luften, höra havets eviga brus och...

Mina framtidsplaner är alltid lika slappa, finns inget jobba-7.30-22-på-Manhattan-och-göra-karriär i mig (lite Suits inspirerad där).