Promenaden

Bestämde mig för att dämpa ångesten med att promenera i det soliga vårvädret till Place de la Bourse och tända ett ljus. Det var en viktigt promenad för mig. Att våga ut, att se hur staden ändå också idag myllrar av liv. Barn lekte i parkerna, uteservingarna var öppna och på Place de la Bourse var stämningen varm. Det var mycket kärlek i luften trots sorgen.

Här är min promenad i bilder:

Flaggor på havlstång överallt. Här närmar jag mig min springpark, Cinquantenaire

I parken kändes det som vårens första dag

Förbi EU-kvarteren

Till turistkvarteren

Grand place och två bodare

Hela byggnaden och gatan vid Place de la Bourse var kritad med tankar efter explosionerna.
Mest handlade det om kärlek och fred.

Massor med människor som hedrar alla drabbande av terror i Bryssel och runt omkring
i världen.

Många spontana sånger och rop under den korta stund jag stod vid blom- och ljushavet. Efter den här sången utbröt människoskaran i applåder som fortsatte en lång stund. Bakom de tre herrerna som sjöng stod de människor med vita t-skjortor med namn på städer runt om i världen som drabbats av terror.

Den ledsamma veckan

Okeeeej, då var den praktikveckan över.

Overklig vecka på alla vis. Tog ledigt på onsdag från praktiken för att köra Elsa och Rufus till Amsterdams flygplats varifrån de åkte vidare till Åbo/Utö med Dannis moster som råkade vara i Holland på jobbresa. Allt gick bra och de är nu på Utö och firar påsk. Det känns bra.

I övrigt känns det inte så bra. Danni beskriver träffande stämningarna i den här texten.

Men livet går vidare trots allt. En töntig fras egentligen, för det är väl klart att livet går vidare. Men just nu betyder orden ändå något för mig, för ibland tror jag att livet stannar och blir nästan förvånad när jag ser morgontrafiken komma igång igen.

Peace and Love!

Bilden är från internet inte min.

Vi är ok

Vi är alla ok. Sitter och funderar hur barnen skall ta sig till Åbo imorgon nu när flygfältet är stängt. Försöker samla tankarna på något konkret. Amsterdam skulle kanske fungera. Elsa och Rufus ska vidare till Utö och har väntat hela våren på den här resan. Vill inte att terrorismen får förstöra också den här fina resan.

Ledsam stämning i Bryssel ikväll. Sirenerna tjuter fortfarande med jämna mellanrum.

Påskpynt

Så bra att ha måndag ledig från praktiken. Söndagsångesten dämpas lite. Fast kanske den istället kommer ikväll. Är expert på att skjuta fram jobbiga grejer. Är inte perfekt på det viset.

Jag har påskpyntat här hemma, alltid något. Choklaaad. Alltså ja, Belgien är ett bra ställe på påsken.

Grunge

Kollade igenom bilder från några år tillbaka och hittade några fina videosnuttar. VARFÖR har vi inte filmat mera?!

Hittade bl.a. det här klippet med en snutt av vår diskussion en kväll i Thailand för tre år sedan. Så tydligt att Danni och jag är sömnlösa småbarnsföräldrar medan fina pappa försöker börja ett samtal under middagen. Han bestämmer sig för att tala om grunge i en star wars kontext. Lina och Anna är också med. 

Pappa du är bäst!

Trodde först pappa sa Grundskär och tänkte att diskussionsöppningen kanske handlade om den åboländska skärgården. Jag verkar inte vara på mitt bästa humör och låter super överlägsen vad gäller Grunge. Ändå ställer jag helt på allvar följdfrågan om pappa menar stilen eller nån från en viss planet? 

Fredag och praktikbokslut

Freeeedag! Allt väl här. Praktiken går bättre än förväntat, flera av patienterna förstår engelska så det underlättar. Jag är för tillfället på en hjärtkirugisk bäddavdelning. Sjukhuset är jättestort och här görs t.ex. runt 25 stycken hjärttransplantationer per år.

Fysioterapin på avdelningen är inte så invecklad; främst andnings- och funktionella övningar samt muskelförstärkande rörelser. Utmaningen är att ha koll på vilken nivå träningen skall vara på, hur tungt och hur mycket, en svår balans ibland.

Inte så många skillnader mellan praktik på sjukhus i Belgien och Finland, men några små detaljer finns.  Det här är nu mest intressanta för andra fysioterapistuderande (och kanske inte ens för dem haha):

- Som praktikant måst ha en egen vit "labb"-rock (typ läkarrock) på sina vanliga kläder. Jag förstod inte det här utan trodde att a white skirt som jag fick som info per e-post betydde typ en pikéskjorta/t-skjorta (tur at jag ändå inte kom i kjol). Sjukhuset ger inga kläder till praktikanter.

- Man har samma skor som man kommer gående med till sjukhuset (inga inneskor).

- Min handledare berättade stolt att isolering pga av infektioner nästan helt försvunnit från avdelningen sedan de blev noggrannare med sterilisering. För fysioterapeuter betyder det att man putsar olika hjälpmedel efter träning, fortsatte handledaren att berätta. Han sa det här som om det var något nytt. Olika redskaps steriliserar ändå mycket mindre i Leuven än i Finland, åtminstone vad gäller mina erfarenheter.

- Dokumenteringen är mycket mindre detaljerad för fysioterapeuternas del. Inga långa radiramsor här inte.

- Då man vill att en patient skall puta ut magen vid bukandning säger man buule böjk. Orkar inte nu kolla hur man stavar det, men det låtar som buule böjk. Så roligt!

Så BUUUULEEE BÖJK på er alla och ha en skön fredag!

Överlevt

Första dagen på praktiken är över. Så snurrar dagarna bara framåt med kraft och jag slänger mig in i virvlet och överlever. Får berätta mera en annan dag om Belgiens största sjukhus UZ Leuven. Nu susar det bara i huvudet - så godnatt.

Swedish/Finnish anyone? Men ingen var intresserad.

Blää helgen

Den här helgen var ingen hitt. Jag har varit stressad över att få magsjuka (har som tur inte ännu åtminstone blivit smittad). Danni har däremot varit riktigt dålig. Han är ännu hemma idag, helt slut efter sjukan. Jag har haft program med barnen, men mest blivit irriterad och tyckt synd om mig själv.

Usch. 

Hela helgen var solig (vilket gjorde att det kändes ännu värre att vara på dåligt humör). Fast det ännu är kallt i luften blir det ganska varmt på vår balkong. Barnen och jag var till Ikea på lördag och köpte grejs för att piffa upp balkongen. Vi blev lite på hälft, behövs mer blommor, men vi var ändå rätt nöjda.

Balkonginvigningsfest, Danni försökte vara med en stund, men det gick sådär. 

Ps. Är så nervös för morgondagens sjukhuspraktik i Leuven!

Nu vänder vi blad

Vad jag var martyrisk i gårdagens inlägg. I det stora hela var ju allt bra och de var nöjda. I början av praktiken bestämde jag att jag skulle tänka mera egoistiskt och inte stressa ihjäl mig. Jag la ju t.o.m. upp några mål. Och dem har jag hållit. Vid provliknande situationer har jag en tendens att alltid villa få fulla poäng - oberoende om jag läst på eller inte. Vill liksom bevisa något och inte förlora. Men jag är ju här för att lära mig, inte förlora. Så bort med de tankarna, nu går jag vidare och är nöjd med vad jag hittills har åstadkommit med mina studier.

Och idag är det fredag OCH sol. Herregyyyyd vad bra! Alltså våren. Jag älskar dig. Får jag ännu bara säga det. Allting vaknar och allt blir bara bra. Ha en skön fredag!

Vill bli intresserad av trädgård. Är inte riktigt där ännu.

Solade en stund på balkongen tidigare idag. Danni ligger i spysjuka så jag har hållit mig borta så mycket som möjligt. Men
ibland smugit in med dricka och tröstande ord. HOPPAS det inte smittar. Elsa var sjuk förra veckan så vi trodde redan vi kommit undan...

Kritik

Hade mitt feedbacksamtal med professorn och forskaren som handledde mig under research internshippen idag. Det har inte funnits ett lämpligt datum fören nu. De tyckte att jag är kliniskt inriktad och bra med patienter, däremot inte lika bra på noggrannhet och att se detaljer i forskningsartiklarna. De tyckte jag var bra på att hitta den kliniska relevansen i artiklarna och forskningen, men inte lika bra på att granska kvalitén och fundera över forskningsmetodiken. Med andra ord är forskning kanske inte för mig.

Fick jobba hårt med mig själv och att motverka min inre röst som vill dra ner mig till att bara se mig som en slarver. En slapp slarva. Det är så lätt för mig att straffa mitt självförtroende så hårt. jag vill ju vara bäst på allt.

Med åren har jag blivit bättre att försöka se på kritik mera konstruktivt. Att ta åt mig den positiva feedbacken och öppet lyssna på den negativa, men inte låta de negativa förringa mig som människa eller professionell. Istället tänka på situationer då jag kunde vara mera noggrann och göra något lite annorlunda, kämpa lite mer, där jag tycker det är en poäng med det. Men inte låta kritiken sväva ovanför mig som något onåbart, konturlöst och omöjligt. Försöka hålla min integritet.

Det är bara satans svårt.

Men det tröstar att jag fick höra att jag är bra med patienter. Under min första praktik sa en patient till mig då jag träffade hen sista gången att hen inte kunde uttala sig om själva fysioterapin, men ihmisenä olet ihana.

Så ring mig om ni vill ha en bra typ (på köpet får ni en som vet en hel del om fysioterapi också, så där i stora drag i varje fall...).

Vår i luften

Här en dag när jag stod och väntade vid rött ljus fick jag följa med hur två feissaren träffades. Den ena feissaren representerade Amnesty, vilket man bara kunde se på hans ryggsäck, en mer diskret outfit än vad de brukar ha. Vilken organisation den andra typen representerade vet jag inte. Min fördomar säger att det kunde vara ett kristet budskap.

Amnesty-killen stod från mig sett på andra sidan gatan och alla bara gick förbi honom. Då dök den kristnabudskaps-tjejen upp bakom gatuhörnet kollade runt och närmade sig amnesty-killen som för tillfället stirrade ut i tomma intet. Kanske hon antog att han också väntade på grönt ljus och ville bli upplyst. Han sken upp när hon närmade sig honom och hon sken upp ännu mer -  äntligen kommer här någon som vill lyssna, tänkte de nog båda två. Kristenfeissaren började prata och gav amnestyfeissaren ett papper, han kollade lite förvånat på pappret och fiskade upp en broschyr till henne och de brast ut i skratt. 

Blev glad av den här scenen vid trafikljuset. Nu fantiserar jag att de gick på kaffe och blev kära.

Och se hur det blommar i parkerna - vårkänslor deluxe idag:

Adobe och Tervuren

Sorry Schyffert för att jag tyckte du var gubbig i tanken tidigare. Det var speciellt då du talade om datauppdateringar och Adobe som jag snorkigt nog tyckte att du fjäskade för den gråhåriga publiken. Tar idag tillbaka ALLT. Har suttit i två timmar och försökt 1. uppdatera en ny version av Adobe på datorn för att 2. kunna fylla i en ansökningsblankett. Och datorn stärvar HELA tiden. Fan.

Så om du Schyffert läser det här (vilket jag antar att du gör): nu förstår jag dig precis. Gubbiga du.

Har inte tagit många bilder den här helgen. Danni jobbade en del och där i mellan promenerade vi med matsäck i Tervuren. En stor fin park nära Bryssel.

Ljuvlig takt i stegen

Mossigt också här

Fregdashype

Freda (klapp), freda (klapp), FredaaaaG!

Nu skall det bli fredagsmys efter en effektiv dag med lite spring, lite neuroläsning, lite slösurf, lite bokande av hälsokoll inför sjukhuspraktiken. Bokade tiden av en flamländsk typ som inte kunde så bra engelska, vilket jag sällan stött på förut. Den här personen tyckte Lindgren var jättesvårt att stava och jag måste långsamt uttala varje bokstav genom namn, typ L som love och N som Netherlands. Sen gurglade hen i andra ändan av luren fram gatuadressen för hälsokollen, tackade och satt på före jag hann fråga hur gatunamnet stavas. Efter lite detektivarbete kom jag fram till att det var Kapucijnenvoer gurglingen betydde. Lätt som en plätt. SÅ OLIKA VI ÄR flamländaren och jag (skoj).

Under springturen sprang jag igen förbi mosstatyn som sitter där naken och mossig och stirrar på EU-kvarteren. Det fick mig att tänka på att fjärde säsongen av House of Cards nu finns på Netflix (har kanske funnits länge redan, men märkte det idag). Hurraaa! Fredagsmysen är för min del räddad (vi sitter alla och stirrar i olika skärmar och äter chips, sorgligt men sant). Från ett maktens centrum till ett annat var väl min tankegång där med House of Cards associationen vid mosstatyn. Öhöh.

Eller egentligen håller han ju för ögonen. Hmm. Regn och rusk för tillfället i Bryssel.

Satt på vita skjortan och farkkun fredagen till ära och knäppte en selfie där det ser ut som jag behöver läsglasögon. Noooooo! JAG vill inte bli gammal och mossiiiiig!

Kokkooo (på riktig finlandssvenska)

Skön fredag önskar jag dig med den här låten (som vi lyssnade på i Stockholm.. förstås). Ett desperat försök att vara minde mossig kanske nån tycker, men den är på riktigt bra tycker jag (hög volym på bara):

Hyvän olon harjoituksia

Ibland kan jag tycka att tiden masar sig framåt och blir nästan förvånad när jag påminns om vad som var min vardag för mindre en ett år sedan. Känns avlägset nu. Hittade mina Hyvän olon harjoituksia som jag gjorde för praktiken på Aurora psykiatriska sjukhus i Helsingfors. Jag höll en jumppastund på den geriatriska avdelningen under hela praktiken. Fick avslutningsvis till uppgift att sammanställa några enkla och ändamålsenliga övningar på en A4 som de kunde göra på egen hand på avdelningen (själva eller med hjälp av vårdpersonal).

Hängde upp övningarna på min "jag kan vägg" här vid mitt skrivbord. Den här versionen
är inte den slutliga och har anteckningar (finska rättelser, hihi).  Är stolt över  min
A4 idag när jag ser på den.

Med andra ord så vet du att du blivit gammal OCH tokig om du ser mig och mina rörelser in real life. Värre saker kan hända. Gammal och bitter är till exempel inte heller så kiva. 

Fast skämt åsido, äldre människors mentala illamående är en av många saker som borde uppmärksammas mera i samhället. Ofrivillig ensamhet bland äldre medborgare är ett problem som vi kunde göra ännu mera för att minska (med tanke på det förra inlägget så måste jag väl gå och lajka lite på facebook ännu ikväll för att minska på den här moralhuvudvärken). 

Onsdagskärlek

Jag är tyvärr inte den som engagerar mig så lätt. Eller åtminstone inte på den konkreta fysiska nivån (protester på torg och gator, handgripligen hjälpa nödställda osv). Jag är den som hemmifrån klickar och lajkar och donerar ibland pengar till organisationer som försöker göra världen mera human.

För sådana som jag (soffvärldsförbättrare) är det ljuvligt att få enkla lösningar på den moraliska huvudvärken som alltid finns där i bakhuvudet. Här i Bryssel kommer den enkla lösningen oftast från skolan. Den senaste är en Arc-en-ciel operation där man får en tom påse från skolan som man sen fyller med torrvaror, för påsen tillbaka till skolan och därifrån distribueras påsarna vidare till kampanjen och de behövande. Kan det bli lättare? Nä.

Bara att fylla på med pasta, ris och kex. Och på tre språk är det förklarat och allt. Inte så
svårt om man vill - det där med språken alltså.

Och eftersom jag klickar och lajkar så mycket så fortsätter jag att sprida onsdagskärlek med två instabilder som gör mig glad:

Nu är det bra

Nu är jag tillbaka från lyxhelgen i Stockholm. Så skönt att bara få tänka på sig själv en stund. Lina hade planerat en myshelg med massage, mat och umgänge. Just vad jag behövde just nu.

Vi åt på Agnes (god mat) på lördagen efter Schyffert och Lindströms Ägd (som jag tyckte var bra men lite gubbig - i Mitt 90-tal kände jag en samhörighet med Schyffer, nu verkade han plötsligt äldre i tanken). Men själva budskapet om att konsumera klokare och bättre håller jag ju absolut med om.

Annars hengaile vi ganska mycket i Midsommarkransen där Lina och Öz köpt lägenhet. Åt sushi på två olika tillfällen i de kvarteren. Söndagens sushi-lunch på Zugoi Sushi var något av de bästa hittills i mitt liv (stället var inte så mysigt, men sushin desto bättre).

Mest njöt jag att träffa mina syskon och Etan.

Och som veckan inte annars också börjat bra så hittade jag världens coolaste Anna på Blondinbellas blogg idag och blev på ännu bättre humör.

Mögelhus

Var och röntgade Rufus bihålor idag då han igen hostat under natten och det visade sig att han har kronisk bihåleinflammation. Faaan! Tänk om det ändå är något med inomhusluften här hos oss? Jag googlade så klart. Började med att läsa de seriösa vårdsidorna, men halkade snabbt in på sidor där jag till sist själv trodde jag var dödssjuk fast det hela handlar om min son. Nu kliar det överallt och jag har ett tryck över brörstet. Rufus chillar här samtidigt framför TV:n och äter kvällsmål och säger att han mår bra.

Andas iiin andas uuuut.

Vad jag lyssnar på i smyg

Har mejlat och fixat under förmiddagen (kanske lika många mejl som effektiva människor gör i hissen upp till kontoret - men ändå). Sedan äntligen fått inbokat en lunchdate med Danni (nånejnå, int bokar jag tid, men jag måste ibland ta tag i hans hand och dra honom bort från EU-kvarteren). Hittade ett superbra indiskt ställe här nära. Inte så mysigt att äta där, men god mat och trevliga typer. Mannen i kassan tyckte jag skulle välja något mera spicy än den rätt som jag först valde (han menade att barn brukar ta den rätten), ändrade således mig och tog det som han rekommenderade och maten var helt superbuenooo.

Lyssnar ofta på den här när jag går för mig själv. Har någonslags konstigt förkärlek till country. Eller inte vet jag om det är konstigt, jag tror bara jag är coolare än country, vilket är helt vrickat.

Karriär och stötta barm

Ny vecka. Började med att springa. Tänkta sluta efter ett varv, men pressade mig ett varv till och nu känner jag mig redan bättre. Jag känner mig inte lika borttappad som förra veckan. Alltid kan jag inte bestämma mig för att bli på bättre humör, men ibland fungerar det. Då är vändpunkten ofta en liten detalj som jag tvingar mig att göra. Någon gång har det handlat om att använda tandtråd (haha), eller skriva ett mejl eller städa ett skåp. Saker som inte förändrar någonting, men som ändå gör att den positivare spiralen i mig sakta börja rulla uppåt. När jag äntligen bara löser något eller gör något jag skjutit på - hur liten eller löjlig detalj det än må handla om.

Och gällande min karriärfrustration så tänker jag idag som så att den (min karriär då) hela tiden går framåt, även om det är lite långsammare i år. Snart är jag ju färdig fysioterapeut för sjutton! Samtidigt har jag under de senaste månaderna stöttat mina barn i deras största utmaning hittills och det är inte så lite det heller (även om jag inte kommer att få pension för jobbet).

Den här fina vyn vaknar jag till och det känns bra (fast tavlan bakom är uttjatad)

Homer, livet och fredag

Kommer ni ihåg det där ena Simpson-avsnittet när Homer tror att han 24 h kvar att leva efter att ha ätit en giftig fisk på sushistället? Han har en lista på allt vad han vill hinna göra under dessa timmar. Före han dör. När stunden är kommen och han märker att han överlever lovar han sig själv att bli bättre och börja leva livet till det fullaste. När sluttexten börjar ser man  Homer sitta i kalsonger i soffan medan han äter popcorn och ser på TV.

Vet inte riktigt varför jag skrev ner det här? Jag känner mig som Homer helt enkelt. Vill så LEVA på fullt, men sitter mest hemma o stirrar på datorn.

Men, men, funderar jag tillräckligt länge finns det alltid något positivt med det lugna livet (jag kan vända denna brysselblues). Här är två positiva bilder.

Öppnade den perfekta avokadon idag. Jag blir så glad av sånt, för man kan aldrig vara helt säker med avokadon. God var den också!

Tog tidigare i veckan den här bilden. Det har varit rätt kallt den här veckan, men våren syns redan i naturen. Var som yngre mera höstmänniska och blev lite dämpad under våren. Nu har det vänt, behöver den nya energin som våren för med sig - tror bestämt jag skrivit om den här förändringen varje vår.