Ny vecka. Började med att springa. Tänkta sluta efter ett varv, men pressade mig ett varv till och nu känner jag mig redan bättre. Jag känner mig inte lika borttappad som förra veckan. Alltid kan jag inte
bestämma mig för att bli på bättre humör, men ibland fungerar det. Då är vändpunkten ofta en liten detalj som jag tvingar mig att göra. Någon gång har det handlat om att använda tandtråd (haha), eller skriva ett mejl eller städa ett skåp. Saker som inte förändrar någonting, men som ändå gör att den positivare spiralen i mig sakta börja rulla uppåt. När jag äntligen bara löser något eller gör något jag skjutit på - hur liten eller löjlig detalj det än må handla om.
Och gällande min karriärfrustration så tänker jag idag som så att den (min karriär då) hela tiden går framåt, även om det är lite långsammare i år. Snart är jag ju färdig fysioterapeut för sjutton! Samtidigt har jag under de senaste månaderna stöttat mina barn i deras största utmaning hittills och det är inte så lite det heller (även om jag inte kommer att få pension för jobbet).
 |
| Den här fina vyn vaknar jag till och det känns bra (fast tavlan bakom är uttjatad) |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar