Sången och heden

Fredaaaag! 

Lite sommarminnen måste jag ju ändå dela med mig för att öka på fredagsmyskänslan. En dag när vi stod vid Pargas-Nagu färgkö på väg till Utö tyckte barnen att det var deras tur att få välja musik i bilen. Jag förväntade mig att det ville höra Arne Alligators julalbum som vanligt. Eftersom telefonen var kopplad till bilradion så tipsade jag dem om att de kan välja viiiilken låt som helst. Rufus och Elsa kom på att de ville höra en fransk låt som alla barn på skolgården sjunger: Kids united - On Ecrit Sur Les Murs.




Jag var överraskad att de valde en låt på franska, eftersom de varit så profinland och lyckliga att få tala svenska under hela semestern. I mina föräldra-oro-stunder funderade jag på om vi förstört deras iver för franska med en för tuff start. Och så plötsligt, där i bilen, smög ett tillfälligt lugn i mig eftersom de helt tydligt också har positiva associationer till skolgården och franskan och nästan så vi kunde skönja ett visst ivrigt pirr. (Samtidigt blev jag i lättnaden så rörd eftersom jag tycker sången är fin).

Nu har skolan börjat här och jämfört med samma tid förra hösten är morgonrutinen som en dans på rosor. Fast ändå int, för det kan det kanske aldrig bli, eller kan det?

Nästa vecka ska jag berätta vad JAG har på gång. Ingenting gigantiskt, men något smått och gott ska jag väl få till stånd denna höst. Nu låter jag mycket mera prutthurtig än vad jag egentligen är, men måste peppa mig via bloggen. Go, go, gooooo!

Och Utö och andra sommarminnen då? Till den här bilden borde det finnas ett doftminne kopplat, just här skulle de då vara en hed-doft, typ ljung och också lite blåstång:

Aaaandas in den här luften och pulsen bara sjunker av sig själv. Nästan så att det fungerar på mig
bara av att se på bilden och fantisera fram doften.