Flytten

Det blev en liten spontan flyttpaus. Men nu är jag tillbaka. Allt har gått bra.

Fast nu ska försöka skriva ett ärligt inlägg om stämningarna. Kan väl börja med att själva flytten gick precis enligt planen. Och jag höll mig lugn, på gränsen till apatiskt ända tills barnen och jag anlände hit till Bryssel. Sen utlöstes en fem månaders inneboende stress och jag var inte mera varken lugn eller sansad.

Fick någon slags mindre mental meltdown. Den utlösande faktorn var stressen över att vår källare är fuktig och att vi tycker att lukten ibland siprar in i första vångingen (där som tur ingen sover). Plötsligt kunde jag bara fokusera på det här och såg framför mig hur barnen får astma, kroniska lungbesvär, exem och andra allergier. Kände mig skyldig då jag övertalat familjen (Danni) om att huset var ljuuuvligt och hade karaktär. Fick några ordentliga raivaren på allt och alla. Fick ångest av alla ouppackade flyttlådor och kände inte för att att packa upp något i det här "satans mögelhuset".

Gick sedan ut en stund och konstaterade att vi har en kyrka i storlek med Åbo domkyrka precis bredvid oss, flera mysiga restauranger och fina parker för barnen. Kom hem drack lite vin och kände inte mera någon lukt, såg på när barnen lekte på gårdsplätten (vi har en egen!) och tyckte plötsligt allt var charmant kontinentalt - skratten och brajalukten från grannarna, ja, t.o.m. lukten i den fuktiga källaren.

(Om mitt fuktluktsbotemedel är rödvin kan det gå dåligt för mig i den här stan.)