Prekelinden

Vi bor på Avenue Prekelinden. Tycker namnet lite påminner om perkele Lindgren - passar ju fint. Lever in någon slags vakumtillvaro mellan två hem och liv. Sakta kryper små flag av hemkänsla över mig och jag är inte mera ständigt i pisse. Fast jag går fortfarande runt i huset och luktar, varje gång jag kommer in i ett rum drar jag luft in i näsan för att känna efter om det luktar något speciellt. Helt normalt är det väl inte. Tycker min näsa är lite mer täppt än normalt, men är inte helt säker. Jag som tar mig för att vara så open minded och så går jag småaktigt omkring och tycker att allting luktar i min nya hemstad.

Vi har inte ännu rört oss så mycket från våra hemknutar med barnen. Vidgar reviret sakta men säkert ju modigare vi blir. Danni jobbar långa dagar, men roligt att hela familjen är samlad på morgonen och på kvällen. Barnen njuter vilket känns fint.

Här ännu en bild från flygplatsen när vi åkte iväg. Barnen helivriga och jag ser ut som om det
har kommit i byxan. Beskrivande. 

Här är Avenue Prekelinden