Bollövningen

Livet på praktiken fortsätter. Fick här en dag delta i en grupp där vi genom olika rörelser och övningar övade på att stå på oss mera, sätta gränser. I en av parövningarna höll vi i en stor terapiboll mellan oss. Den ena sku sen försöka skaka av den andra (bara genom att röra på bollen, inget knuffande eller liknande..) och så bytte man roller. Jag började ivrigt med att hålla hårt i bollen och flyttade den kvickt och med snabba ryck hitåt och ditåt när det var min tur att försöka snurra bort den andra. Men rätt snabbt började jag ändå tycka att mitt par ju bra kunde få bollen när hon nu så ivrigt ville ha den. Det är ju bara en boll. Resonerade med mig själv att jag nog skulle hålla hårdare i om det skulle vara fråga om något viktigt, typ min baby.

Men ändå skedde det här samtidigt i min hjärna:

Kanske det här ändå visar på att jag borde stå på mig mera? Eller visar det här att jag har empati och förståelse för andras behov (hon håller helt sjukt HÅRT i bollen = bollen är viktig för henne, men inte så viktig för mig så varför inte ge den till henne)? Fast vår uppgift var ju att hålla hårt i bollen, då skall man väl göra det... Borde nog stå på mig mera... Så är det nog...HÅÅÅÅLLLL...Eller är det här bara en dum bollövning som betyder just så mycket jag vill att den skall betyda? Borde jag ändå släppa lite på taget... Osv.

Sån e ja sen.