Solen! Vad jag saknat dig! Som yngre tyckte jag mera om hösten än om våren. Blev ofta smått deprimerad i början av våren då allt de fula kom fram och då solen lyste upp allt det som legat och gömt sig. Idag känns det annorlunda. Kanske hade jag så mycket inre energi som yngre, så mycket att jag inte var beroende av ljuset. Nu behöver jag all sol som jag bara kan få. Stod idag vid trafikljuset och njöt av strålarna i ansiktet och hoppades på att de skulle hållas rött en stund till - så att jag bara kunde få stå där.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar