Don't you worry, don't you worry chiiiild spelas i mitt huvud nonstop. Igår när barnen vägrade somna och vi höll på att flippa med Danni frågade jag honom den viktiga frågan om vilken låt han skulle välja att ta med sig till en öde ö om han bara fick ta en? Valet var mellan Swedish House Mafia
Don't you worry child (dagens helsingforsgig till ära) och Simon & Garfunkel
The sound of silence (som jag av någon orsak lyssnade på 10 gånger igår). Han valde SHM för då har man åtminstone roligt, S&G blir man bara deprimerad av menade han. Vi är så olika ibland. Men så är jag också till själen en sentimal och lätt deprimerad person.
Ifall någon av er som läser det här har idéer på hur man får en trotsande 4-åring att somna i sin egen säng så tar vi tacksamt emot tips. Vi behöver hälp!
Ps. Henrik Meinader som vet allt förklarade i sin HBL-kolumn idag att Maya-kulturen firar att den fjärde baktun-eran sedan världen skapades avslutas och den femte inleds imorgon. Så ingen domedag imorgon. Bara fest. Typ nyårsfest! Jeeee!
2 kommentarer:
Jag skulle nog låta honom somna i famnen om han har behov av närhet. Jag lovar att han inte mera kräver din famn sen när han är 10 år gammal skolpojke... och i det skede saknar du antagligen hans närhetsbehov.
Det är svårt det här med barnuppfostran. Men du har såklart helt rätt i att man ju inte kan skada någon genom att låta barnet somna i famnen. Jag tror vi försöker några veckor till med att försöka somna i egen säng och lyckas det inte så får vi helt enkelt ändra vår strategi:).
Skicka en kommentar