Efter att jag anmält mig till höstens franska kurs här tidigare i veckan försökte jag läsa en artikel i den belgiskfranska Marie Claire som råkade ligga på lunchbordet där jag satt. Artikeln handlade om den ökända brysselska stadsdelen/kommunen Molenbeek - just nu mest känd som Europas jihadist-centrum efter terrorattackerna de senaste åren. I artikeln promenerade reporten med öppet sinne runt Molenbeek för att visa upp en annan sida av stadsdelen. Reporten med öppet sinne fann förstås också en annan sida: trevliga människor som jobbar för att närmiljön skulle bli bättre och tolerantare - människor som öppnar upp och inte stänger in.
Idag när jag skulle hämta ett paket från tobak/pappers/postupphämtnings-butiken här i min medelklass närmiljö - i Wouluwe-Saint-Lambert - förstod jag inte först vad den arga tanten menade när hon skakade på huvudet efter att jag gett henne paketlappen. Hon verkar alltid vara irriterad då jag inte talar flytande franska eller genast förstår franska postbegrepp. Till sist fräste hon extra tydligt att: jag var för tiiidigt där, paketet är tillgängligt först klockan elvaaa!
Snäll som jag är säger jag alltid merci Madame och blir först efteråt irriterad och funderar hur jag skall hämnas på henne då jag hämtar paketen nästa gång: kanske fråga henne överdrivet snällt ifall hon är stressad (aldrig någon i butiken) eller påpeka att något hänger ut från hennes näsa (fast det inte gör det) eller rakt på sak om att hon inte är service-minded (på amerikansk engelska då för att irritera henne ännu mer).
Eller njaaa, det känns redan bättre då jag skrivit ner hämnden. Tror jag går tillbaka och är extra snäll och fortsätter att öva franska postuttryck med henne. Man vet aldrig med karma. Kanske hon till exempel inte röstar högerpopulistiskt om vi alla är snälla med henne fast hon just nu verkar vara sur på livet.
För att öppna upp mig lite för Belgisk kultur den här hösten delar jag med mig av sångaren, skådespelaren och regissören Jacques Brel som fortfarande är en av de folkkäraste belgiska artisterna. Börjar min belgiska kulturvandring med att blicka bakåt.
(blir det kanske för mycket om jag spelar upp den här till arga tanten på posten? - blir det fel igen kanske? -för mycket kärlek?)
2 kommentarer:
Alltså Anne du skriver bara så bra! Sitter i bussen på vägen hem från jobbet och skrattar högt när jag ser hämndscenarierna framför mig!
Tack snälla du! Vet du vad som var i "paketet" sen sist och slutligen, jo ett rekommenderat brev från kommunen med hotelse om juridiska åtgärder om jag inte betalar en skollunchräkning från år 2016 tout suite! Greaaaat tänkte jag som hade försökt hållas positiv. Som tur visade det sig att de hade moka (kunde bra ha stämt också) så jag är inte mera svartlistad här i Bryssel:). Stor kram!
Skicka en kommentar