Tro på ungdomen!

Läste igår en frustationstext av en småbarnsmamma om dagens ungdom. En text som cirkulerade på Facebook. Kontentan var att dagens ungdom är bortskämd, egoistisk och otrevlig och att hon ville byta bort (även om hon förstod att det var omöjligt) de omöjliga ungdomarna mot krigstraumatiserade ungdomar från t.ex. Syrien som uppskattar allt, alla och jobbar flitigt för att nå ett bättre liv. Det här skulle kanske t.o.m. leda till ett uppsving för hela Finlands ekonomi fantiserade hon vidare (väl medveten om att det var menat som provokation och inte allvar).

Jag har all förståelse för frustationsutbrott. Jag blir bara irriterad på att man alltid är störd på den omöjliga ungdomen. Mamman som skev inlägget hörde säkert ungefär till min generation och jag undrar om hon tyckte att vi var mindre egoistiska som tonåringar och på vilket sätt i så fall? Till tonåren hör att man är egoistisk, genom att få vara det då blir man en stabil vuxen. Det här betyder inte att föräldrar och andra vuxna skall låta bli att sätta gränser eller be ungdomen hjälpa till med hemsysslor, låta dem ta ansvar, samtala om rätt och fel och strida om allt det här nu som då.

Men jag tycker att man ska tro på ungdomen istället för att misstro, diskutera istället för att diktera och respektera istället för att automatiskt nervärdera.

Jag var en omöjlig tonåring och är en helt möjlig vuxen person idag.

Ps Lippisen är av Kina-Lina och symboliserar min glädje över att Danni fixa biljetterna
och vi åker och hälsar på lillsis och Özzi i mars.
Ps2 Om du Danni läser det här så har jag fixat allt och gjort alla studiegrejor
och inte bara bloggat. Jag blir nog färdig inom tidsramen. Puss!