På min praktik har den här känslan blivit löjligt stark. I mitt team har jag en kusin, en bekants bekant och en föreläsare från ÅA. Och det råkar sig till på köpet att dubbelgångarna - alias handledarna - både till utseende och personlighet påminner om varandra.
Kanske den här känslan försvinner när jag lär känna dem bättre. För vi är ju alla unika, eller? Tänk om vi bara är förutsägbara varelser som stöps i några olika former, men med en hjärna som låter oss tro att vi är så otroligt unika? Jobbig kombination och deprimerande tanke.
Nej, jag tänker bara bestämma mig för att jag är unik. Sen får det gå som det går.
Ellen DeGeneres och Henry David Thoreau (älskar lookalikes bilder!)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar