Jag kan tänka tills det knappt finns nått kvar

Lyssnade på Melissa Horn i spåran och de här orden träffade mig så där PANG idag:

jag går i vinterskor på hösten

alltid förberedd för storm

jag kan tänka tills det knappt finns nått kvar

jag har känslor utan uppehåll

Just så känns det nu. Som om jag går omkring och är förberedd för storm hela tiden. Ångest över det mesta och känner mig orolig i kroppen. Kanske det beror på att det är så många bollar i luften gällande studier, praktik, jobb och den där oklara FRAMTIDEN.

Och så KÄNNER jag så förbannat mycket hela tiden. Precis som Melissa sjunger vidare. Blir helt slut av det.

Fast det positiva med att känna mycket är att jag också plötsligt får fina känslominnen. Som idag i samma spåra då jag efter Melissa började lyssna på Nirvanas Smells Like Teen Spirit och kom ihåg första gången jag såg låten på TV. Jag gick på sjuan och stod i ett klassrum i Närpes (tror jag de var, någonstans i Österbotten i varje fall) där vårt högstadie flickfotbollslag övernattat under den pågående fotbollsturneringen. Det var kallt och rått ute - lite som idag - men när Smells Like Teen Spirit började spelas från TV:n i klassrummet blev jag alldeles varm. Musiken och videon bara gick rakt in i mig och fyllde mig ända ut i fingerspetsarna. Hjärtat dunkade och huvudet susade. Och troligen stod jag där och såg helt oberörd ut - tuggade kanske lite slött på mitt tuggummi i min hemgjorda flanellskjorta - men inom mig myllrade det av LIV.

Nu måst jag fortsätt med dagen. Tankepausen slut.