Förlamning

Har hela veckan varit ett steg efter gällande studier och jobb. Satt ännu idag på morgonen och filade på en romananalys som jag trodde skulle lämnas in skriftligt (den där roliga uppgiften i svenska-kursen som jag för en tid sedan skröt om). Det visade sig sen att det hela var ett mysigt diskussionstillfälle där vi gick igenom vissa punkter men ingenting skulle lämnas in. Aaaargh för onödig stress!

Men inte heller det här var helt i onödan. Jag kom nämligen på att om jag skulle ha mera tid så skulle jag gärna gå med i en opretentiös läscirkel.

Utöver det här hade vi hela eftermiddag en superintressant och bra föreläsning om fysioterapi för ryggmärgsskadade.  Under en del av föreläsningen medverkade en ung kille med partiell tetraplegi, vilket betyder att han har en skada högt uppe i ryggraden som påverkar ben-, bål- och armmuskulatur. Killen hade varit med om en bilolycka. Helt otroligt vad han ändå kunde göra med sin kropp. Han hade hitta på egna lösningar som gjorde att ha klarade av att göra mycket av det som borde vara "omöjligt" för honom.  OCH så klart övat, övat och övat. Men vilken otrolig typ alltså!

Min stress över att jag i onödan smattrat in en skriftlig romananalys i datorn kändes efter det här rätt smått.

Han har inte tetraplegi, utan "bara" förlamade ben. Lite mera fart här än i mina läscirkleldrömmar.