Torsdag

-->

Jag borde ju ha börjat skriva den här bloggen när jag var som mest stressad över att jag inte visste vad jag ville bli. När jag inte såg lösningar utan bara problem. När det kändes motigt att överhuvudtaget göra någonting. Genom att börja blogga vid det här skedet hoppar jag över de där eviga inre självförtroendesamtalen som jag alltid har men som var extra frenetiska för två år sedan.  Vad vill jag egentligen bli som stor? Hur kan jag ha låtit 10 år gå utan att göra någonting åt saken. Jag hade redan länge haft en gnagande insikt i bakhuvudet om att jag inte jobbar med det jag borde. Mitt jobb kändes påklistrat – det var som om jag spelade teater. Som företagsekonom jobbade jag med olika projekt inom undervisningsbranschen. Olusten var inte ett moraldilemma - utan mera bara motivationsbrist. Kanske en typisk 30-årskris eller så är jag bara små neurotisk mest hela tiden. 

Nåja, idag är jag i varje fall hemma med sjuk Elsa (1-åringen). Så livet är inte idag heller en dans på rosor fast jag känner att jag äntligen hittat mera rätt i livet med mina fysioterapistudier (som pågått i ca 3 veckor…).  Istället för att testa personalens kondition på Arcada idag med ett så kallat UKK-test (2 km gång - uuu låter jag int proffsig) så övar jag gång, snytteknik och blogg med min baby. Tometo, tomato.