Eminem

När jag efter den förra graviditeten bestämde mig för att börja röra på mig igen blev springandet konditionsform nummer 1. Som yngre handlade kondition om någonting självklart som kommer vid sidan om när man har roligt. För mig var det roliga att spela handboll. Sedan började jag studera och det blev en lååång paus i att aktivt röra på mig.

Efter en kaffediskussion, där jag argumenterade för att vissa bara inte är gjorda för att springa längre sträckor, tog en dåvarande kollega mig på en springtur. Hon poängterade bl.a. vikten i att börja tillräckligt långsamt. Sedan dess har jag sprungit. Så tack MariLu för det om du läser det här! 

Fortfarande kan jag tycka att det är för jäkligt. Det är sällan som jag kommit till ett flow-liknande tillstånd som vissa entusiaster talar om. Det handlar om att övervinna mig själv varje gång. Sätta upp målsättningar och förverkliga dem. Efter barnen har min motivation varit högre eftersom springstunden samtidigt blir en stund för mig själv. När jag under förra året började springa igen och det kändes pissigt kom Enimems låt Not Afraid lite av slump med på min låtlista. Vilken boost! Tillsammans med endorfintillskottet och Enimem var jag nästan oövervinnlig där jag flåsade i springspåret med graviditetskilona. Speciellt mycket tycker jag om den här versen:

"Cause the way I feel, I'm strong enough to go the club
Or the corner pub and lift the whole liquor counter up
Cause I'm raisin' the bar, I shoot for the moon
But I'm to busy gazin' at stars I feel amazin"

Så ifall du behöver "boostmusik" rekommenderar jag Not Afraid. Ifall ni har andra förslag på låtar som gör en mer eller mindre oövervinnlig så får ni gärna tipsa mig. Jag borde nämligen förnya min låtlista.

Idag läser jag på bibban (bara jag slutar blogga...) om det endokrina systemet och sen är det freeeeedaaaag!