Den långsamma muskelfibern

Jag har bestämt mig för att försöka få en rutin i att läsa fysioterapi-litteratur för att inte glömma. Börjar med grundkursböcker - så bra att på nytt skumma igenom grunderna i ämnen som intresserar och böckerna ger ofta en bild av helheten som i vardagen annars kan vara svår att greppa. Intressant hur det jag trodde skulle vara självklart ändå inte är det. 

Läste idag om muskler - om hur de är uppbyggda och hur de fungerar. Fastnade igen på skillnaden mellan snabba och långsamma muskelfibrer (celler kallas fibrer i musklerna). Kom ihåg att det här fascinerade mig av någon orsak också då jag studerade muskler första gången. Långsamma muskelfibrer tar längre att komma igång men när fibrerna väl aktiveras så är de mera uthålliga än de snabba muskelfibrerna. I varje muskel finns det av snabba och långsamma fibrer, men beroende på muskelns funktion ofta mera av någondera.

Vet inte varför jag tycker att det här är så intressant? Blandar kanske ihop det här med personlighetsutveckling. Hur jag med åldern vill bli mera som en långsam muskelfiber, uthållig och grundlig och hur min personlighet ändå är mera som en snabb fiber - blir lätt ivrig men är också otålig ifall det går för långsamt och ger upp. T.o.m. mina motionsformer under livet så här långt reflekterar den här skillnaden. Som yngre spelade jag handboll där snabba ryck gäller och nu försöker jag mig på yoga och lunkande i parker. Fast båda fibrerna fyller ju en funktion, så det är väl så jag skall försöka tänka om mig själv ocskså.

Här kan du se vad som händer i bl.a. din bicheps brachii när du dricker kaffe. Tänk vad skickliga vi ändå är - allt det där "gör" vi hela tiden.

Ps.  Hur lärde jag mig någonsin något före youtube egentligen?

Våren - som komma skall

Våren väntar på sig i Europa. Hörde idag på skolgården att det varit snöstormar och kalabalik i bl.a. Moldavien och Rumänien. Och så har jag ju på sociala medier följt med snöslaskfrustrationen i Norden.

Här har det också varit kallt. Småfryser mest hela tiden. Men i solen och inom murarna på vår gård råder ett närapå medelhavsklimat året runt. Tänk vilken lycka!

Trampolinen används mest då kompisar är på besök.

Vi var till den kända Hallerbos-skogen redan i början på april i hopp om att få uppleva blåklockshavet. Vi var lite för tidigt ute men som tröst fick vi se ett vitsippshav istället. Så glöm den kalla våren för en stund och stirra hellre in i det som komma skall.

Hallerbos i början på april

Magiskt ställe

Ljusröda vitsippor

På den förra bilden ser man i övre hörnet en lite blåklocka, men under veckorna som gått sedan vi besökte Hallerbos har blåklockorna tagit över. För tillfället ser det ut så här:

Bara ljuvligt. Bilden från Hallerbos hemsida.

Kvinnofälla-molnet

I sviterna av franska presidentvalets första rond sitter jag och funderar på mina personliga utmaningar. De gamla vanliga: jobb, karriär, barn, förhållanden och balansen mellan dessa. Hur ska jag klara av att hantera "kvinnofälla-molnet" som seglar ovanför mig och försöka se ljust på min framtida karriär. Me, me and my future. Jag är väl en äkta representant av den personcentrerade tid vissa påstår att vi lever i.

Intressant förresten det där med person- kontra kollektivperspektiv på livet. Det finns ju de som menar att vi som är födda på sjuttio-talet växte upp med en stark kollektiv uppfostran och att vi i arbetslivet har tendens att lägga mera vikt på gruppen än på individen. Medan 90-och 00-talister för fram sig själv först och främst (80-talisterna har jag ingen aning om - kanske de äter guldtackor till lunch, haha). Men när man blandar in personliga egenskaper och politisk syn i mixen (påverkar ändå inte personligheten mera ditt beteende än tidsandan du växte upp i? och alla var inte vänster ens på 70-talet) så blir de påklistrade skiljelinjerna mellan generationerna bara klumpiga tycker jag.

Tillbaka till mina funderingar om kvinnofälla-molnet. Men det menar jag att jag har en tendens att lägga mycket - MYCKET - energi på att stressa över att jag inte jobbar för tillfället. Molnet består av mörka tankar om min karriär, min pension och min privata ekonomi. Fast jag argumenterar med mig själv om att det här bara är en period i livet och att jag har utbildat mig under de senaste åren och finslipat mig inför nya utmaningar och framförallt att jag har haft möjlighet att spendera mycket tid med barnen och att det är skönt att inte jobba heltid, så skingras inte molnet. Jag känner mig ändå misslyckad.

Jag kommer liksom inte över mig själv. Bortskämd är jag också. Måste skärpa mig.

Ps. Men tänk ändå: Presidentkandidat Macron är 2 år äldre än jag. 2 år! Han är Erasmusgeneration och allt. Och det är jag ju med och nu är han där och jag är här och... Ok! stop - slutar nu. Puss och kram.

Mmm, mums. Levde bara två månader på 70-talet så tror bestämt jag har en liten 80-talist inom mig.

Bilder från Schweiz och hyr lägenhet i Åbo!

Trots allt så snurrar jorden vidare och det är fredag igen. Mitt i alla avsked och sorligheter den här våren finns också det ljusa i livet. Dagen är aldrig antingen eller, svart eller vit, den är i olika höjder, rader, känslor och färger samtidigt. Vilket kanske är självklart men blir så tydligt då höjderna och dalarna blir höga och låga samtidigt.

Bilderna från Schweiz under påsken får träffande nog symbolisera höjderna:

Snön smälte i snabb takt också högt uppe

Matsäck som lunch var en hitt. Priserna i Schweiz är inget att skoja med.

Det här är just före vi åker ner från en svart backe, vi kom ner - fast stilpoängen
 var inte så höga.

Afterski i ca +30 grader med Danni och min faster och en underbar utsikt

Och som avslutning träffade vi på hemvägen Anna&Jay med barn. Anna och jag
studerade tillsamman i Åbo och vi har hållit kontakten sen dess. 

Och på tal om Åbo så hyr vi ut våra trevliga lägenhet i Åbo centrum på Universitetsgatan. Skrev så här på FB:

"Uthyres: Fin och trivsam trea (76m2) i Åbo. Centralt läge på Universitetsgatan ett stenkast från Åbo Salutorg. Stort vardagsrum och balkong. Hyra 950 euro/månad. Ledig fr.o.m 1.6. För mera information kontakta: annelind79@gmail.com."

Åbo är ju hot, hot, hot om ni inte visste det från förut. Bilden är från internet närmare bestämt från kingofwallpapers.com. 

Och som inte det här skulle vara nog har jag en fredagsfiilis låt att dela med mig. Lina som ser på HBO:s Big Little Lies tipsade mig om den här låten och den är ju sååå bra! Har inte börjat se på serien ännu, men tycker nu redan om den tack vare musiken. Ha en fin fredag!

Den ledsamma våren

Alright, alright. Mina bubblande tankar kom aldrig ut via tangentbordet. Under de senaste veckorna har vi bl.a. firat påsklov och bilat till Schweiz. För att spara övernattningskostnader testade vi den här gången att åka hela vägen - ca 800 km - under en dag och det gick bra. Vi hade planerat att skida hela veckan hos min min faster men när vi närmade oss visade temperaturen +28 grader. Högst uppe fanns det ännu snö så envisa som vi är skidade vi i varje fall.

När vi kom hem fick vi ledsamma nyheter. Helena, Dannis pappas fru, somnade in på måndagen efter en tids sjukdom. Helena kom in i våra liv med ljus, sensibilitet och en ljuvlig kreativitet. Livet är skört - en dag är du där och nästa finns du inte mera. Kan inte förstå det, är så overkligt.

Det här är en tung vår.