Tillbaka i Bryssel. Elsa somnade just, Rufus håller på att somna. Klockan är tio och det är alldeles beckmörkt. Grannarna verkar vara bortresta och fira semester så det är underligt tyst. Hela juni var det partaj typ varje kväll i grannskapet.
Finland svischa (e de ett ord?) förbi. Vi var så länge i skärgården att jag fick tillräckligt. Det har nog inte hänt sedan jag var barn. Att få tillräckligt av ledighet och riktigt vänta på att skolan börjar. Nu är jag trettiofem år och det händer igen. Så går det sen.
Har varit melankolisk största delen av finlandsvistelsen och vet inte varför. Det har varit skönt, men ändå har jag inte riktigt kunna ta in något. Det känns som om det mesta flyter bredvid och jag ler och nickar men är inte riktigt med. Overkligt kanske beskriver min tillvaro bäst. Allt känns lite overkligt. Har läst några böcker vilket är en nyhet i sig. Barnen är så stora att jag faktiskt kunnat läsa stundvis i lugn och ro dagstid. Hade inte planerat något särskilt läsandet (förutom fysioterapi och franska, vilket jag inte gjort), utan tog det som kom framför mig. En självbiografisk bok om Ken Ring och en annan om Julius Caesars unga år blev det. Machot värre.
Den här har jag lyssnat på i sommar och - fast den inte är så somrig - så är det min sommarlåt 2015:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar