Pirret

Jag kan bli så avundsjuk på människor som bara lever i stunden och verkligen njuter. Jag försöker, men misslyckas ofta. Den här tanken slog mig när jag såg på de hoppande fansen närmast scenen igår på Muse-konserten. Jag hade några stunder av att ren njutning och dansade loss i stunden, men det känns som de här stunderna av total eufori blir färre, eller åtminstone svårare att uppnå med åren. Jag vill inte att allting blir självklart och jämntjockt när man levt länge och pirret sakta försvinner. Jag får helt enkelt jobba hårt för att hålla pirret i liv. Så är det bara. Ett liv utan pirr är ju som att äta paff resten av livet.

Både Danni och jag börjar jobba senare än vad vi tidigare trodde, så nu får vi några dagar på Utö före vardagen slår till på allvar. Idag ska vi sova på hotell i Nagu. Det ni!

Sitta fast

Idag har jag paddlat kajak och kört två gånger på grund. Känslan av att sitta fast på ett grund i en kajak är som att:
- äta människobajs (dannis förslag)
- studera, motigt men de löser sig till sist (linas förslag)
- fastna i vattenrutschbanan -homer simpson style (mitt förslag)

Fina stunden

Jag har så sommarslapphetsfelet här på bloggen. Nästa vecka blir det andra bullar när Helsinki och vardagen träffar oss med full fart. Då skall jag igen skriva om mina stora framtidsplaner. Funderar ibland här på dagarna om iaktagelser som jag skulle vilja skriva om här på bloggen. Men jag hinner liksom aldrig så långt att jag får något nedskrivet. För stunden sjönk lugnet över stugan och vi ser på solnedgången och jag tror igen på att det här livet är värt alla svåra och jobbiga stunder. Halleluja.

Blåsigt

Hur mycket kan det blåsa undrar jag bara? Och nu hinner jag inte skriva mera för Rufus, Elsa och Lina kom in och berättade att de fått tre abborrar på nät i stormen. En stor, en medelstor och en liten. Så nu vet ni det.

Loma

Har varit lite slapp här på bloggen, men har haft fullt upp med att fundera på nästa måltid/kaffestund, klia myggbett och trösta barn som trampar på kottar. Livet är rätt bra här på landet med andra ord. Köket är fortfarande under construction. Ikea moka med de måttbeställda bordsskivorna och vi kommer att få dem först i augusti. Men de tillfälliga skivorna känns riktigt hemtrevliga för tillfället:

Örnen

Livet här på stugan fortsätter sin stilla gång. Jag har ingen koll på dagar och datum vilket kanske är ett bra tecken. Kommer på mig själv att jag börjat tänka mera och större igen. Om varför vi finns? om vad som finns i universum? och hur kort livet är och hur snabbt allting går. Och på tal om universum så har vi med Rufus läst en rymdbok och där står det att för att komma fram till en av stjärnorna i karlavagnen måste man åka med ljusets hastighet i 78 år. Det här faktumet väckte en trotsig känsla i mig - nu är det nu fan att man inte ens med ljuset hastighet kommer snabbare fram. Att man ändå skulle måsta offra ett helt liv för att besöka stjärnan och så borde man ju komma hem också. Förutom att tänka på rymden så har vi som varje god finlandssvensk ätit kräftor och funderat på om vi egentligen är släkt med tsaren.
http://open.spotify.com/track/6IsdvffTqVeBXHcuVNbixl

Fotografen

Vi har varit på Utö och haft det bra. Barnen verkade mycket äldre när jag såg dem igen efter lite över en vecka. Rufus har själv fotograferat sitt sommarlov så här långt. Han är ju helt fantastiskt skicklig! Snart navigerar de väl själva hit med egen båt. Här är några av Rufus foton: