#meetoo och ansvaret som förälder till en son

Skulle så ofta bara vilja fly ansvaret, stoppa huvudet i sanden och fortsätta att kolla på en HBO-serie istället. Ofta gör jag det också. #meetoo har tagit mycket av min tankeenergi de senaste dagarna. Som när all smuts kommer fram i tö (hatar den årstiden), blir störd för att det är så fult och skulle helst bara drömma mig bort till vackrare platser, inte låtsas se.

Men jag kan inte blunda för #meetoo eftersom sanningen svämmar över från alla håll och kanter. Känner mig omtumlad av tankarna jag haft. Vad betyder sexuella trakasserier för mig? Vilka minnen har jag? Vill jag tänka på det som varit? Hur mycket har jag själv trakasserat män? Kom fram till att jag nog gjort det: jag har verbalt, objektiferat och hånat. Jag tänkte till och med att jag nog inte skall uttala mig då jag inte själv varit perfekt alla gånger. Faaast jag har aldrig stoppat fingret in i någons röv eller tagit på kuken utan att fråga lov. För att förtydliga.

Och framför allt har jag lärt mig, mognat, ångrat och försöker göra något åt saken. Men skamkänslan över att vara ett offer själv har jag svårt att skaka av. Det är nog också därför jag tyckt att det varit så tungt att måsta konfrontera minnen. Mitt skal har varit så hårt och ogenomträngbart och ingen skulle tidigare någonsin fått mig att medge att jag också varit offer. Hatar ju att vara offer! Vill inte vara skör på det viset, alltid låtsas ha kontroll. Känns som om hela jag kan splittras sönder i fall jag tappar kontrollen, eller fasaden av den. Ännu nu som 37 år känner jag så. Därför är det tungt att tänka på sexuella trakasserier. De allra flesta av oss kvinnor har varit med om trakasserier - även jag - och vi måste orka tala om dem för att få till stånd en förändring.

Och denna förändring kan jag och Danni faktiskt påverka inte bara genom att berätta om trakasseri-erfarenheter utan också genom att uppfostra. Vi kan påverka våra barn och speciellt vår sons människosyn. Lära varandra att alltid se människan. M-Ä-N-N-I-S-K-A-N. Det är svårt och jag känner att vi ofta misslyckas i det samhälle vi lever i. Bara vår vardag är så stereotyp för tillfället - jag är mera hemma och tar hand om en mycket större del av hushållet. Det är inte vad vi säger utan vad vi gör, mumlar jag ofta här hemma. Fast det är ingen orsak att ge upp. Vad vi säger påverkar också. För oss blir det ännu viktigare att tillsammans diskutera, fundera och hjälpa våra barn till att bli empatiska vuxna individer.

På svenska.yle.fi skrivs det om uppfostran (kommentarerna fick mig att orka skriva det här inlägget och inte stoppa huvudet i sanden). Mer om #meetoo finns bl.a. hos:  Peppe, Rebelle Society, Blejk, Feijt& Fab och på Instagram (Cissi Wallin, Mia Skäringer, Stina Wollter, Amanda Schulman, Isabella Löwengrip, Brita Zackari, Malin Eklund och mångamånga fler)