tisdag, december 31, 2013

Årslistan 2013

Stal den här från Peppes blogg, Livet&LA är ju the shit så listan måste vara bra:

Gjorde du något 2013 som du aldrig gjort förut? Ujeee, jag klarade ett simtest för att bli badvakt.

Genomdrev du någon stor förändring? Njaa, i år var det lugnare med livsförändringar. Fortsatte på min nya bana som fysioterapistuderande. 

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år? Yes! På rak arm tänker jag på Anna som fick ljuvliga Louise, Laura med ljuvliga Viktor, Ofi som fick ljuvliga Birk, Linda med ljuvliga Aldo och Eva med ljuvliga My.

Vilket datum från år 2013 kommer du alltid att minnas? När jag klarade simtestet (jaaa, det var stort för mig, en mental seger)

Dog någon som stod dig nära? Nej, ingen nära släkt eller vän. Men döden har varit underligt mycket närvarande det här året efter att jag börjat jobba på en demensavdelning på ett åldringshem. Där har jag mött många fina själar som inte finns här bland oss mera.

Vilka länder besökte du? Thailand och Sverige.

Bästa köpet? Hmm, räknas min del av familjens nya sommarstuga? Bästa investeringen i livskvalitet i varje fall.


Gjorde någonting dig riktigt glad? JA! Att få studera något jag verkligen är intresserad av, att träffa så många fina männsikor, att dra jumppa och märka hur bra fiilis det ger mig, simtestet (japp), de gånger vi skrattar med Danni tillsammans så tårarna rinner (händer för sällan), mina underbara barn och deras underbara funderingar.

Saknar du något från år 2013 som du vill ha år 2014? Studiestöd, det tar slut i februari (iiiik - så huvudet i sanden gällande det här faktumet)

Vad önskar du att du gjort mer? Läst mera böcker.

Vad önskar du att du gjort mindre? Stirrat på min egen blogg.

Favoritprogram på TV? Netflix-serierna House of Cards och Orange is the new black. Såg också igenom Tudors och Mad Men - allt på en gång och så snabbt som möjligt. Det enda TV-program jag regelbundet kollar på är TV-nytt.

Bästa boken du läste i år? Jan Guillous Brobyggarna slukade jag snabbast.

Största musikaliska upptäckten? Näääk och Nimo. 

Vad var din största framgång på jobbet 2013? Mina studier är ju mitt främsta jobb och jag är stolt att jag klarat allt som planerat hittills och med fina vitsord.

Din största framgång på det privata planet? Att vi trots trötthet och brist på pengar har haft så många fina stunder under året. Speciellt mornarna och de vardagar vi alla varit lediga myst tillsammans fast hela resten av världen jobbat. Att Danni och jag hittar varandra på nytt och på nytt efter alla dessa år.

Rufus har tagit bilden.

Största misstaget? Ingenting värre. Har spärrat bank/kredit-kortet typ 4 gånger i år och alltid hittat efter en stund i tryggt förvar. Två gånger har jag tappat busskortet. Hjärtskärande, eller hur?

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? Lite piggare och därför lite gladare.

Vad spenderade du mest pengar på? Den där nya sommarstugan.

Något du önskade dig och fick? Simtestet såklart!

Något du önskade dig och inte fick? Lotto-miljonerna jag alltid tror att jag skall vinna de få gånger jag lottar. Jag tror på riktigt att jag ska få dem.

Vad gjorde du på din födelsedag 2013? Var på skolan och åt middag på ABC på väg till Särkisalo (det här som en påminnelse för mig själv att nästa år måst det bli en förändring).

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre? Sova hela nätter och ett fett studiestipendium.

Vad fick dig att må bra? Familjen, vänner, studierna och sommar.

Vem saknade du? Skulle alltid vilja se mera av mina syskon som bor i Stockholm. Skulle var så skönt att bara ringa att kom på kaffe/te och kolla på cirkusen här hemma hos oss en stund.



De bästa nya människorna du träffade? Alla nya bekantskaper är lika bra. Att rangordna i sämst och bäst hör inte till min stil.

Mest stolt över? Att jag vågat förverkliga en studiedröm som kändes omöjlig och att jag har hållit fast vid min plan, mina barn, Danni som är så bra i nyheterna och mina syskon som jobbar så hårt och är så skickliga på det de gör. Min mamma och pappa för att de är så coola och snälla.

Högsta önskan just nu? Att jag får leva ett långt och lyckligt liv. Bara det.

Vad tänker du göra annorlunda nästa år? Inget lovar jag och inga större förändringar. Talade idag om att försöka hålla åtminstone en köttfri dag per vecka och äta fisk två gånger i veckan. Men jag lovar ingenting.

fredag, december 27, 2013

Julen och Näääk

Det har vart en jul med familj, mat och värme. Där i mellan lite bilkörandet i grådasket. En fin jul. Nu är jag tillbaka i stan för att jobba.

Som kontrast till mitt medeåldersjulfirande har jag i smyg lyssnat på Näääk. Funderade, när jag fick en stund för mig själv i tåget här just, om jag är har fastnat? Jag är 34 år, studerar och lyssnar på Näääk. När jag var 15 år skulle jag ha varit kär i honom.

Jag kom än en gång fram till, där jag satt i tåget och tittade på Kyrkslätts tågstation, att den bild jag hade som 20-åring om vem jag skulle vara som 34 år inte är jag. Den karriärskvinnan var påhittad och påklistrad. Fast det ekonomiskt svider till att studera så är jag rätt nöjd med livet just nu, jag har en plan och det känns rätt. Punkt slut. Sen har jag säkert en ålderskris på gång - den tar väl slut sen när jag dör. Nu måst jag rusta till jobbet så: heeeejdååå!

Ja, och här är lite Daddy Näääk till er:


torsdag, december 19, 2013

Gungar fram

Uuujee, sista tenten är avklarad för den här hösten och det gick riktig bra. Så sköööööönt!

Vi har fått en lista med bra musik av vår nya DJ bekantskap från Stockholm. Han var säkert lite orolig över att jag lyssnade så mycket på Petter, så han skickade andra alternativ. Jag har en tendens att fastna i samma musik, precis som jag vill springa samma rutt, så orkar jag sällan lyssna på nytt. Jag är bekväm, vill känna igen och minnas musiken. Sen har jag ju inte heller någon koll på musik, utan jag flyter med känsla och lyssnar på det jag tycker om.

Nu har jag i varje fall tvingat mig vidga (ljud)vyerna och lyssnat på nya låtar från listan. En av mina favoriter är Nimo. Så nu tänker jag lägga fötterna upp på soffbordet, ta ett glas vin och gunga mig fram till julen. Adios!



(Förstår inte riktigt varför strippan i husvagnen måste finnas med, det stör lite min sköna medelsvenssons-gung-känsla. Eller är det hon som stjäl bilen? hmm, mycket att fundera på fram till jul)

tisdag, december 17, 2013

Knä

Sitter i skolan och väntar på att vår presentationsdag skall börja. Hur higge (hade nästan glömt bort det ordet) är inte jag? Det är alltså nu Diabetes-prezin skall presenteras.

Läste igår på tenten som vi har på torsdag och som handlar om behandlingsformer för skador i nedre extremiteterna (höft, knä och vrist).  Fastnade helt för länge vid olika anatomivideon. Allt finns ju där ute, och jag lär mig så mycket bättre med att kolla i 3D. Googla mera bara lärde jag ju mig förra  veckan.

Det Den här var nästan lite meditativ. Stirrade helt för länge på knäet.

söndag, december 15, 2013

En söndag i mitt liv


Vi var på stan idag och det här hände:

På väg till centrum hedrades Mandela i snöslasket. Var han den där snälla mannen? frågade
Rufus och jag svarade ja.
En glittrade rosett vid Narikkens torg.
Och så hittade vi ett mini-tivoli där barnen fick åka gratis. Halleluja säger jag bara!

På vägen till Senatstorget gick vi förbi människor som köade till Burger King. Jag ba whaaaat!?



För att hålla den fridfulla söndagsstämningen kunde vi inte gå förbi Stockmann utan att gå upp
till sjätte våningen. 

Fin stämning på Senatstorget. Det fanns t.o.m. glögg med vin - även om man måst trängas inne i ett litet tält för att njuta av den drycken. Rufus har tagit bilden!


Och i vår trappa har vi ett så här fint julfönster. Barnen njuter av att se in i julen. Jag undrar
om min julstämning någonsin mera kommer att komma? Kunde nog lika bra vara på en varm 
strand under hela helgen.

torsdag, december 12, 2013

Googla och bli glad

Sitter och ser på Solens mat och njuter. Men sen är jag nuförtiden så ofokuserad att jag samtidigt kollar bloggar och skriver blogg. Hade en tanke som jag ville skriva ner, något om Linkedin och att det verkar vara lite äldre personer som rekommenderar skills mer än yngre bland mina "bekanta".

Hade någon snilleblixt om hur de kanske är så att de med mindre IT-vana eventuellt respekterar internetmiljön mer än yngre, som redan från födseln blivit så immuna för frågor och förslag som ploppar upp på skärmen, att de spontant struntar i det mesta. Kom sen på att jag ju är åldersrasist om jag tänker så och att jag inte orkar fundera vidare på just det här. Inte en sån här dag då jag inte ens har vaknat före det är dags att somna om.

Danni var häromveckan på en konsultdag om - ja, int vet jag vad det egentligen handlade om - men de hade också diskuterat internetvanor. Googla mera var svaret till det mesta, jag vet inte vad jag tycker om det, men den här googlade killen - Jack Andraka - gör min gråa dag lite roligare (han googlade sig fram till en ny metod inom cancerbehandling och vann ett pris), jag vill också känna mig lika euforisk som han är då han vinner:


tisdag, december 10, 2013

Lactic acid

Mjölksyra är på engelska lactic acid. Damn, det kunde jag ju nästan har resonerat mig fram till om jag varit lite snabbare och smartare i hjärnan.

Men vet ni vad som känns rätt skönt? Jo, jag har på senare tid inte tagit en sån stress över att jag inte vet allting. Tidigare, och speciellt på jobbet, kände jag att jag bara måste veta det mesta. Jag kunde låtsas att jag inte brydde mig, men inom skinnet var jag skitnervös att bli korsförhörd (så som det nu sku hända) på saker som jag "måste kunna", för jag kände alltid att jag inte behärskade allting.

Och att kunna allting (och helst genast) är ett omöjligt uppdrag och det förstod också jag, vilket i sin tur ledde till att jag inte ens hade tålamodet att pränta i mig det som kanske var viktigast. Jag kunde liksom inte prioritera när jag blev tillräckligt stressad. Och så gick jag omkring och kände mig misslyckad.

Jag har blivit bättre på att övertyga mig själv att det räcker med att kunna en viss mängd av någonting och att det är sist och slutligen jag själv som bestämmer om hur mycket jag vet eller inte vet om någonting. Ingen annan bryr sig.

Åldern kommer inte ensam, kanske den också för med sig ett lugn?

måndag, december 09, 2013

Kalas

Skrev just en engelska tent som jag inte tagit på allvar. Jag tänkte att engelska kan jag ju, eller hur, de kan väl alla? Men, men, vad är t.ex. mjölksyra på engelska? Har inte ens orkat googla det för jag känner mig så slapp.

Helgen var fullspäckad med Rufus 5-årsfirandet både på lördag och söndag och där i mellan träffade jag ljuvliga ladies i Tölö. Har inte fotat alls så mycket jag borde med tanke på dig kära blogg. Men första gästen under lördagens dagisfest fångade jag på bild.

     
När blev han så här stor? Just dansade jag ju med honom i famnen i takterna till sjörövarfabbe och oroade mig över att jag inte stimulerade min 4 månader gamla baby tillräckligt.

torsdag, december 05, 2013

Jag dödade power pointen i mitt liv

Historiens vindslag viner på min kind när jag idag för första gången planerade en presentation i Prezi istället för med PowerPoint. Nästan så att jag blir lite sentimental, men livet går vidare.

Övade för mig själv en stund efter att Linda (min fantastiskt skickliga gruppmedlem) visat hur man gör. Så här är den:

Min första Prezi!
(tryck vidare med pilen nere på sidan)




(Det här är alltså inte den som vi skall presentera, den handlar om Diabetes typ2 och motion)

tisdag, december 03, 2013

WTF

Förkortningar är ju effektiva ibland, men oftast bara störande om man frågar mig. Ingen frågar ju, men jag berättar ändå, det är därför jag har skapa den här bloggen (och så kan jag på fredag kväll nicka ingenkännande när jag läser igenom mina funderingar för hundrande gången).

Eller är det kanske så att jag aldrig behärskat ett ämne så bra att jag blivit riktigt bekväm i förkortningarna? Varje gång jag har börjat ett nytt jobb så har jag överrumplats av alla förkortningar som strömmar mot mig. Stressad har jag försökt hänga med i sammanhanget och inte vågat fråga för många gånger vad TNO, TE och RFV nu egentligen betyder. Jag vill ju inte verka enkel eller nå.

Fysioterapi är inget undantag. Fy fan vad det är många förkortningar i den här branschen! Kanske jag bara är enkel och slapp när jag inte kan memorera dem. Eller så fick jag för mycket elstötar under förra veckans TENS- eller NMEN-behandling. Who knows?

Sista elstöten då jag ännu var relativt klok.

måndag, december 02, 2013

Mmmamma och mmmyyys

Lördagskvällen ute i Rödbergens nattliv känns idag lika overkligt som jaa-a, vad ska jag nu hitta på, som att jag faktiskt är en mamma. Men mamma är jag och roligt var det att få ha en utekväll med prima sällskap. Idag har jag julpyntat med barnen medan Danni berättat nyheter till Svenskfinland.

Och så har jag ju skrivit en tent på morgonen! Vet inte om jag egentligen var vaken då, skrev en massa text, vilket nu känns ännu mer overkligt än att jag är mor. Måst gå och sova i tid idag (ser kanske bara på ett Tudors avsnitt, det är min senaste se-allt-på-en-gång-serie).

Julpynt och mamma mu på gång. Någon i tiden hängde ljussligan på en balkong, nu har den redan i många år fungerat som
julgran.

I år kom vi på (Rufus idé) att vi kan använda julgransljusen till
att lysa upp surfbilden (som vi har fotat på Utö av alla surfställen här i världen). Snyggt blev
det ju!

lördag, november 30, 2013

Fasaden och väntan

Här sitter jag och väntar på att Lina och hennes kille skall komma från Viking terminalen. Spännande, spännande! Golvet är bonat och barnen har vattenkammat hår precis som alltid den här tiden på lördag förmiddag. Den här synen väntar dem när de kommer in:

Så här suddiga och glada är vi alltid. 


torsdag, november 28, 2013

Supermama

Vi har fått en nattningsrutin som fungerar. Yabadabadoooo! Nu har jag fått så bra självförtroende att jag riktigt ser framför mig hur allt bara ordnar sig.  Jag kommer att finta mig igenom minor och lömska fällor i barnens utveckling genom att bara fortsätta vara så sakelis smart, lugn och pedagogisk.

Jag lovar att hålla er uppdaterade om hur det hela fortskrider (för jag vet att det här MÅSTE vara intressant för resten av världen, världens bästa mamma - här har ni henne - och HERREGUUUUD hon BLOGGAR ju).

Det kan också vara ljustomtarna som jag fick av Sara förra helgen som spridit sömnmagin. Vi har varje
kväll haft på dem i barnens rum och de flackar som om de vore äkta och sprider en harmonisk stämning.
Så TACK Sara om du läser det här - tomtarna har varit en succé - en sömnsuccé!

tisdag, november 26, 2013

Födis igen

Idag fyller Danni 35 år. Vi firade på morgonen med en lång frukost. Så sköönt! Han kommer att jobba kväll så vi passade på att vara tillsammans på morgonen istället. Jag stannar hemma idag och hoppas att min flunsa kan stoppas. MÅSTE bara vara frisk på helgen då Lina och hennes nya pojkvän kommer och gör Helsingfors. Hur ska vi underhålla Stockholmarna? Tipsa gärna om ni har ideér på bra (och rentoga) hangouts här i stan.

Kaos, men skönt ändå.

Danni hämtade med sig sin flyglektyr då han kom hem mitt i natten och nu måst jag lova mig
själv att först läsa några kapitel till tenten före jag får bläddra i den här. Vilka utmaaaaningar jag har
den här soliga tisdagen.

söndag, november 24, 2013

Fria fåglar

Har kommit hem från en runda i Egentliga Finland (igen). Danni är på kaveri-resat till Berlin och Leipzig, så jag har varit ensam med barnen. Och då åker jag alltsom oftast till mina föräldrar, slapp som jag är. Hann också till Åbo idag på en snabbis och hälsade på Sara och barnen.

På hemvägen somnade barnen igen och jag fick en stund av den där ljuvliga tillvaron då jag inte kan göra något annat än tänka, lyssna på musik och ändå ha barnen så nära så att jag hör deras snusande. Jag får vara egoistisk, men samtidigt tillsammans i en varm rullande plåtkorg omringad av kallt mörker. Det känns så mysigt, kanske jag borde bli rekkakuski istället?

Funderade den här gången i bilen på filmen Mitt Afrika som jag såg och snörvlade till hos mamma och pappa på lördag kväll. Det där med att vilja äga någon man älskar och inse att man inte kan äga någon annan. Jag funderade på om det är feghet eller om det är total ärlighet att aldrig helt och hållet binda sig till någon annan enligt vårt samhälles formaliteter. Och varför just det draget är så attraherande? de där ensmavarg-draget, de fria själarna som kommer och går och följer sin inre röst. Varför vill man fånga och bura in just dem? Och är dessa fria själar egentligen bara egoistiska och totalt värdelösa livspartners?





fredag, november 22, 2013

Flugskit i rymden

Såg  Gravity-filmen igår på bio. Helt sjuuuukt bra! Jag älskar rymden och att ännu se den i 3D var ju bara fantastiskt.

Det slog mig att jag för något år sedan ibland klickade in på Google Earth och zoomade ut så att jag såg hela jorden omringad av rymden och så snurrade jag på vår planet med musen. Det här kändes bra, mina problem kändes så mycket mindre när jag tänkte på att jag befinner mig på den där minimala pricken någonstans på Tellus och det som nu känns jobbigt i mitt liv betyder inte ens nära på ett flugskit i universum. På något sätt tröstade den här tanken mig.


torsdag, november 21, 2013

Flamingo

Vi har alla varit lediga idag. Eller lediga och lediga, jag hade självstudier och det tolkar jag fortfarande som ledigt ifall tenten typ inte är imorgon. Voj, voj - JAG SKA JU LÄRA FÖR LIVET! Varför blir jag inte en bättre, eller speciellt klokare, människa med åren?

Men jag tog alltså en ledig dag och vi alla fyra körde iväg i det gråa novemeberregnet till den neonröda vattenparken Flamingo i Vanda. Vi badade i timmar och åt hese-mat i simpparen (men med handduk runt midjan, helt junttin är vi ju ändå inte).

onsdag, november 20, 2013

Sköna kläder

En bra sak - bland många - med att studera fysioterapi är att jag kan klä mig i sportiga och bekväma (och skrynkliga) kläder till skolan utan att det är något konstigt med det. Så skööönt!

Känner mig super hurtig idag fast jag inte gjort något annat än tagit en dusch och sedan klätt på mig
 träningskläder.

tisdag, november 19, 2013

Ledaren med ett litet L

Påminn mig om att gympadragande med egna barn på plats inte är en bra idé (no shit liksom) - även om det är frågan om föräldra&barn-gympa. Det var blev liiiite yrt igår. Samtidigt som mina barn löpte amok försökte jag ropa ut reglerna för äventyrsbanan jag skapat. Sedan tog det typ 5 minuter för alla att gå igenom banan som jag planerat till en 20 minuters grej.

Vid något skede tappade Elsa bort sig på vägen till toaletten och en senior, som väntade på att deras timme sku börja, ropade oroligt och lite strängt att: VEMS barn gråter ensamt i omklädningsrummet! och jag svettades och sprang och försökte samtidigt febrilt komma på roliga barnlekar för att fylla ut tiden med.

Så farligt var det kanske inte, men jag var totalt slut efteråt och barnen med.

Här har de byggt en koja i tamburen och bestämt sig för att de ska sova hela natten där. Sen skrattar de och är så söta
att jag bara låter dem köra över mig och de får bestämma nästan allt.

måndag, november 18, 2013

Jaaaaaaaa!

Jag KLARADE simtestet! Wohooo! WHO'S YOUR MAMAAAA?

Ok, ni förstår att jag känner mig stolt. Så bra fiilis och extra roligt var det att vi alla tre som testade idag kom igenom. Delad glädje är ännu bättre glädje - så är det nog hörrni.

På vägen får Märsky (simhallen) till studentlunchen i Musikhuset tyckte jag allting var så fint: livet, solen och Helsingfors. Och det här kände jag i november av alla månader.

Lyssnade bl.a. på den här medan jag log för mig själv och fotade mitt på dagen (crazy lady):

Jag såg simtecken över allt och tyckte idag att tavlorna under tågbron inte egentligen
 är så obehagliga


Allt var vackert, också parkbänken.


Ja, t.o.m. Mannerheimvägen var ovanligt ljus och fin.

Nu måst jag fortsätta med livet och planera kvällens föräldra&barn-gympa och sörpla i mig en kopp kaffe och njuta av chili-chokon som Annika hämtade. Life is good

söndag, november 17, 2013

Söööööndaaag

Uuu, är så nervös för simtestet i morgon! Har inte riktigt laddat upp på bästa sätt, har vakat alltför länge under fredag och lördag (har bl.a. firat min klasskompis Danielas 21-årsdag - kände mig ju lite oldie but goldie - men roligt var det!) och klämde också in en jobbtur där mellan varven. Har tränat hela två gånger fast jag haft hela hösten på mig att öva på simtestet. En gammal hund lär sig sannerligen inte att sitta. Nu känner jag mig dålig och nervös.

Har skrattat till den här nu en stund och ifall någon som läser det här också har söndagsångest och inte ännu har sitt Ylvis The Cabin, så kolla på den nu. Jag blev åtminstone på bättre humör:


torsdag, november 14, 2013

Changes

Mina öron är trötta på kvällen efter dagens ljud. På morgonen tycker jag att musik låter bäst.

Nu till dagens händelse: plötsligt strömmande Black Sabbath in genom mina öron denna morgon och jag vaknade ur min dåsighet där jag satt i åttans spåra och bara kände hur energin flödade snabbare än blodet ut till mina fingerspetsar och tår. Nu är det inte så att jag just nu känner igen mig i själva budskapet, om att gå skilda vägar med min älskade, men versen om changes passar så bra in på mitt liv efter 30+år - och där på morgonkvisten låter allting bra.

Jag ville bara sjunga/skrika högt I'M GOING THROUGH CHANGES och gunga i takt med damen bredvid mig. Men jag är rörde inte en min utan gungade inombords istället. När jag väl kom fram promenerade jag lugnt vidare till en heldagsföreläsning om hjärtpatienter. Det var min dag det.


onsdag, november 13, 2013

Livrädd

Oj, oj vad jag har håsat på idag. Jobbade kväll igår och morgon idag och fortsatte sedan direkt på en eftermiddagsföreläsning om korsband Jag känner mig helt sjukt duktig! För många är säkert långa intensiva dagar helt normalt. Men jag är slö i grunden och stolt varje gång jag vaknar före kl. 8 och kommer iväg från hemmets trygga vrå. Jag är egentligen livrädd för det mesta, men trotsar ibland rädslan och släpar mig till bussen.

måndag, november 11, 2013

Gympa med barn

Måste bara snabbt berätta, före nattandet börjar, att jag idag följde med en föräldrar&barn gympagrupp som jag ska leda nästa vecka. Rufus och Elsa var också med och i deltog i gympan. Simone som höll i trådarna, och som också är min studiekompis, var superduktig. Barnen var ivriga, stämningen bra och livet ler. Rufus har redan börjat planera nästa måndags program - jag tror det blir två ledare om en vecka. Me and mini-me.

söndag, november 10, 2013

Helgen i skogen

Inget crazyt födisfestande här inte. Vi åkte till lugnet och jag har sovit, ätit och sovit. Så skönt. Helgen i bilder:

Det här är skägglav. När jag var liten var vi glada om vi såg det här i skogen för
det betydde att luften var ren. Kommer ihåg att jag ärligt var glad och nästan lättad.
På 80-talet såg man den sällan i södra Finland, nu hittade jag den i Finby. Wohoo!

Vi tog en skogsvandring med barnen, mamma och jag. Matpaus efter 5 minuter. Det bästa
med skogspromenader är ju matpausen.

Paa var med på skogsturen

Farsdagsmys. (det här är inte smygreklarm för HBL, jag ingen deal med dem, men hör gärna av er ifall ni vill fyrkka min blogg).

Förutom att fira våra fina pappor firade vi också att min pappa fick ett miljöpris. Whoop, whoop!


fredag, november 08, 2013

Födis!

Nåja, nu är det sedan min födelsedag. Hurra! Jag firar det för tillfället genom att finslipa ett träningsprogram till Akutvårdaren som vi testade tidigare.

Ifall ni vill ge mig en virtuell födispresent får ni jättegärna skriva en hälsning om vad du har gjort/skall göra idag och det går bra att vara helt anonym.  Det är som Jul för mig varje gång någon kommenterar här! (nu är det ju lite pinsamt om ingen kommenterar, jag litar på dig Daniela).


torsdag, november 07, 2013

Ångest

Nu har jag en ångestkväll. Fyller år i morgon (kom ihåg, kom ihåg) och jag har inte, hör och häpna, ångest över att bli ett år äldre, men däremot över att tiden går så snabbt. Man kan ju tycka att det är samma sak, och det är de kanske, men ändå inte riktigt.

Jag är glad över att ha ett helt år mera erfarenheter i mig igen och jag tycker det är skönt att osäkra jag ändå blir lite mera säker varje år, MEN, samtidigt är det ett år närmare slutet. Ja-a, så dramatiskt tänker jag i ångesten. Fast jag såååå försöker leva i stunden, så blickar jag alltför ofta framåt och alltför långt fram, typ till min dödsbädd, för att det skall vara hälsosamt.

Ångest nr 2: Efter att jag idag har lyssnat på en lungföreläsning fick jag ångest över att jag valde en bild med Garrett där han har en cigarett i munnen. Den här bloggen är en riktig ångestskapare och kommer ännu att ta kål på mig, men cigaretter gör det ännu snabbare. Så ni tre som läser den här bloggen -  bli inte påverkade av Garretts tobak, snälla.

onsdag, november 06, 2013

Broschyren

Hittade mig idag i Arcadas reklambroschyr. Jag hade nästa glömt bort att de intervjuade mig där i maj. Smålog åt följande mening i ingressen: Vissa hittar svaret redan i ung ålder, andra behöver mera tid på sig och kryper kanske till och med förbi 30-strecket innan de vet. 

Nu först känner jag mig gammal OCH slow. Vi får hoppas att Arcada inte fylls med vilsna 40-åringar nästa år. Inte för att det skulle vara något större fel på det, men JAG är ju inte i så fall mera speciell, bara en i mängden av livsmeningssökande medelålders.

Han som står brevid mig hittade aldrig rätt utbildning.

tisdag, november 05, 2013

Tillvaron

Mamma och pappa kom hem idag från sin pensionärsfirarresa i Sydafrika, där de bilat runt i tre veckor i olika naturreservat och njutit av naturen. Allt hade de fixat själva och allt hade varit lyckat. De tog en sväng via oss på hemvägen och hämtade katten och berättade ivrigt om resan och konstaterade att naturen där är ljuvlig, människorna lika så, men att segregationen mellan svarta och vita fortfarande är påfallande. Lina ringde samtidigt mitt i Sydafrika-kaffestunden och meddelade att hon är ok fast en bomb smällde i kvarteret brevid där hon just nu befinner sig i Dahka, Bangladesh.

Jag har hållit bollgympa och funderat på om jag vågar dra jumppa på finska under våren (och är helt nöjd med tillvaron - faktiskt)

måndag, november 04, 2013

Moment of surrender

Började dagen med ett vrål när jag inte med barnvagnen lyckades komma igenom en dyblöt lövhög. Förstod först efter en stund att jag skrikit högt och inte bara inom mig. Dagen flöt på med studier och kvällsjobb (gud vad jag är duktig), när jag kom hem kämpade Danni med nattande och de ville bara inte somna efter timmar av försök. Jag var så trött och irriterad att jag funderade på att bara ge upp, bara gå ut och fortsätta gå. Ungefär då slutade Elsa plötsligt skrika och Rufus började sjunga jag ska måla hela världen lilla mamma och jag kände klumpen i magen smälta till något varmt och jag gav bara efter och andades lugnt in stunden, just där och då.
Moment of surrender

söndag, november 03, 2013

Garrett och jag

Har inte på länge haft en selfie på min blogg. Passar på att lägga in en nu när jag har en ny tröja på mig denna söndagsförmiddag. Som studerande är det inte så dåligt att ha en syster som jobbar inom mode och som smyger in en ny tröja alltid nu som då!


Annars har vi firat Halloween och Alla helgons natt med spökmiddag på fredag och igår var vi till begravningsplatsen. Spookigt värre. Jag har också återfunnit Garrett Hedlund i och med att jag såg på Country Strong. Inte så bra film, Gwyneth övertygade inte mig som country sångare, men Garrett var hur övertygande som helst. Och så väcktes minnena av honom från On the Road, där jag tyckte att han var suverän.

Passar nu på att lägga in en bild på honom också, eftersom det gör min novembersöndag lite mera spännande att han och jag är på samma sida på min blogg. Hur spännande är ditt liv?


torsdag, oktober 31, 2013

Simtrauma

Nu måsta jag bara dit till den där simhallen. Försöker febrilt hitta på excuses. Tänkte skriva ett blogginlägg om alla världens problem, men nu får det vara slut med det här feidande. Nu MÅST jag öva till simtestet. Annars får jag inte hålla vattenjumpa till FPA-patienter i framtiden.

Okej, värre saker har (kanske?) hänt, men det här är en inre strid jag behöver få slut på, jag måste helt enkelt våga se simtraumat (här och här) i vitögat och hoppa i igen.



Min boostmusik. Uuujeee - here I come Märsky!!

onsdag, oktober 30, 2013

Den snälla människan

Förutom att fundera på var m. pectoralis major egentligen fäster och ifall jag skriker för mycket där hemma, funderar jag också på om människan ändå inte är god i grund och botten? Jag vill tro så. Fick tillbaka mitt kollektivtransportkort (VAD kallar man det egentligen? helt blackout) som jag tappade tidigare i veckan med en lite hälsning och smiley. Blev så glad!

Funderade också i spåran, på vägen hit till Arcada, på facebook-fenomenet där man delar med sig av bilder på "försvunna" människor och den björntjänst man kan göra ifall man sprider vidare bilder, då det i värsta fall kan handla om förföljelse, kvinnomisshandel och elände. Det är ju inte bra. Men samtidigt finns det 1000 och åter 1000 människor som vill väl och vill hjälpa till och gör något (även om det bara är att klicka). Det känns också bra. Människan är nog god i grund och botten, jo, så måste det vara.

måndag, oktober 28, 2013

Cirkusen är i stan

Ååå vad jag blev glad av cirkusen igår! Det är någonting med den där stämningen: en blandning av popcorns- och hästdoft, förväntningarna i luften och stjärnorna i tälttaket. Publiken levde med med åååå, iiiii och klapp, klapp och det kändes som om tiden stannat, eller gått lite tillbaka, eller kanske framför allt som om att vi är så lika generation efter generation. Känns tryggt och skrämmande på samma gång.

Rufus och Elsa är begeistrade.

Jag funderar på tidevarv efter tidevarv och annat svammel. Älskar hattaren (sockervadd)!

Nu skall jag springa iväg på föreläsning (jo, jo jag studerar nog ännu, ska börja skriva om det snart igen) och sen senluncha med ljuvliga vänner.

söndag, oktober 27, 2013

Left-brained

Gjorde brain-testet som jag hittade via facebook (och då måste de ju vara bra). Jag är en vänster hjärnhalva typ. Vad är du?


Ps. Vi är nu på väg på Cirkus Finlandia. HELA familjen. Harmonin har återvänt. TACK svärmor för biljetterna.

lördag, oktober 26, 2013

Ishockey reaktionen

Kom hem hungrig och trött från att har jobbat morgontur på åldringshemmet till ett råddigt hem med två ivriga killar på väg på ishockey och en skrikig tjej som vägrade tupplura och osså vill määääääää.

Jag konstaterade bara kallt till Elsa att tyvärr har vi inte biljetter för att ingen trodde vi ville/klarade av att komma med och så måste vi ju fixa upp här hemma och att det är bara att bita ihop, klä på förkläde och söka fram dammvippan.

Var min reaktion överdriven?


torsdag, oktober 24, 2013

Solens mat

Jag ÄLSKAR Solens mat med Bo Hagström som kommer just nu på Yle fem. Blir nästa lika harmonisk som när jag hör på väderleksrapporten för sjöfarare på sommaren från radion.

Det var bara det jag ville säga idag OCH att motions- och konditionstesterna på akut vårdaren gick bra. Jeee!

onsdag, oktober 23, 2013

Business

Har idag mellan varven funderat på företagsidéer. Först funderade jag på att utveckla en app för fysioterapeuter. Googlade för att snabbt kolla konkurrensen och konstaterade att det finns en hel del stretch- och muskelappar (no shit liksom). Begravde den idéen. När jag promenerade hem kollade jag in genom fönstret i små mysiga boutiqer och drömde om ett eget litet myspysföretag, såg framför mig ett orientaliskt pausrum i gråa Helsingfors. Där skulle jag vårda om slitna och trötta kroppar. Konstaterade sen att de flesta boutiqer verkar vara tomma på kunder och att den ekonomiska realiteten kanske ändå skulle vara rätt så tung för min orientaliska oas för fysioterapitjänster här i stan. Skulle med andra ord behöva lite ekonomisk back upp för den här fina idén, hör av dig om du är intresserad.

tisdag, oktober 22, 2013

Ögonblicket

Skulle rädda datorn tidigare idag då den höll på att bli överfallen av två vildingar. Photo Booth var på och stunden förevigades på ett så beskrivande vis.


Annars är allt rätt så bra. Stortrivdes med seniorjumpan idag. De blir nog bra de här!

måndag, oktober 21, 2013

Halleluja

Vi var just och åt pizza här i Tölö och det var ju rena rama njutningen. Vi fick äta i lugn och ro och barnen blev inte helt crazyga i lekrummet med det lilla bollhavet. De åt upp allt de fick framför sig och inget extra mat-kastar-lek-kaos. Vi talade t.o.m en stund alla tillsammans runt ett och samma bord med varandra på en restaurang. Ibland händer det bara. Tack och gonatt.

söndag, oktober 20, 2013

Vampyrrosen

Herremintid, det är ju redan flera dagar sedan jag senast skrivit på bloggen med ett stort B. Har firat helg med mina barn och med min sambo, men honom såg vi först efter klockan åtta på kvällarna. Jag har inte lagt mig i tid och känner mig trött och degig i huvudet. Mitt vakande har inte så mycket berott på min kvällsarbetande sambo, utan på att jag sett på Twilight-filmerna. Jag har vampyrabstinens nu när True Blood har paus, så fick nöja mig med tonårsdramat. Fastnade såklart helt och har nu sett alla filmerna under några nätter.

Så min hjärna är full med vampyrtankar och jag tror att det blir för nördigt att skriva ner dem här. Men lämnar er ändå med en (nästan) lysande blodröd ros som klarat den första frosten i lekparken. SÅ mystiskt och magiskt.

Eller HUR?

torsdag, oktober 17, 2013

Lappen

Hittade den här lappen på golvet idag. Den hade fallit ur minnesboken som jag planerar att ge barnen när de blir stora och flyttar hemifrån. Just nu är det ingen ordning på det hela utan bara en massa lösa minnen i olika former. Blev ändå glad av att just läsa den här minneslappen idag. Känns underligt att jag varit så ordentlig och skrivit ner detaljerade anvsiningar för några timmars barnvakt. Fast samtidigt är jag nästan lite stolt över att vi verkade ha rutiner då, nu känns det som allting för det mesta bara flyter utan strukturer här hemma hos oss.


Det är ju tur att jag strukit över leverrengöringsråden från Lina, så att Jacke, the barnvaktaren, inte bara skulle tro att jag samtidigt passade på och tipsa honom om hälsosamma vanor. Lite småjobbig skulle jag i så fall ha klassat mig som.

onsdag, oktober 16, 2013

Hjärnsnurr

Vad jag funderat på idag:

- Varför är jag så trött?
- Klarar sig Skrutte ensam hemma (mina föräldras 6 månader gamal katt som sköts av oss under några veckor)?
- Varför vissa lärare inte verkrar kommunicera med varandra?
- Varför jag får tårar i ögonen när jag ser en 10-åring stå med sin mamma i brödkön i Berghäll under min väg till Arcada? (Jag menar, vad hjälper det deras situation att jag gråter? försöker jag rena mitt dåliga samvete med att känna med dem? har jag dåligt samvete för att jag har det så bra eller för att jag inte gör något för att hjälpa? behöver de min hjälp? är jag skenhelig? varför funderar jag så mycket? har jag för lite att göra?)
- När hade jag månne senast en blus med fransar?

Idag är det fransar som gäller!



Ps. Danni poängterade att det endast var Prins Daniel som var på Junibacken den där fredagen, Viktoria var inte med. Rätt ska vara rätt.

måndag, oktober 14, 2013

Vardagsflykt

Vi är ännu på örnen (landet). Så skönt. Kanske jag borde ta min ålderskris fullt ut och flytta till skärgården. Motiveringarna är följande:

                      Själen får ro och

                      jag bli kreativ här ute (hur kreativt är det inte att fota sin egen skugga?)


och vänner kommer gärna och hälsar på.

fredag, oktober 11, 2013

Skvaller

Kollade just ut från fönstret och såg Sami Hedberg (ni vet den finska stand up komikern) jogga tillsammans med en blondin. Blondinen sprang lugnt och proffsigt och Sami sprang efter och kastade kastanjenötter till höger och vänster och såg ut som han gör på scen. Vissa människor verkar alltid ha roligt!

OCH: Förra fredagen var Prinsessan Estelle på junibacken med sina föräldrar. Det här är säker information av Dannis sählykompis som också hade varit där då (uuu). Vi var ju där på söndag (SÅ nära). Prins Daniel hade lett sitt sneda leende som vilken pappa som helst och avslappnat smaltalkat med andra föräldrar och barn. Tänk om vi varit där samtidigt. Ser framför mig hur Elsa och Estelle börjar leka och sedan bråka över muminmammans kastrull och Victora, Daniel, Danni och jag ler lite förstående till varandra. Barn, barn, att dom orkar, säger vi kanske och... Ok, jag slutar här före det blir för crazyt. Nu på jobb. Hejsvejs!

Den här lyssnar jag på nu igen:

torsdag, oktober 10, 2013

Skollov och familjesemester

Skummade igenom Hesaren idag och fastnade på en insändare av Markku Pulkkinen från Tuusula som skriver om hur familjer borde följa barnens skollov när de planerar solsemesterresor. Jag blev alldeles galet irriterad på Markkus förmynderi-besserwisser-paragrafnisse tankar. Han ställer bl.a. frågan om pappas plånbok är viktigare än barnets skolgång? eller vilken typ av arbetstagare som kommer ut i arbetslivet då barnen inte har behövt följa regler i skolan (dvs skollovsregler)?

Om du som barn har möjlighet att åka en gång om året utanför detta lands gränser så ÅK! Missar du multiplikationstabellundervisningen just den veckan så lär du nog den sen senare. Du får så mycket mera ut av att se världen den där ena veckan, även om det då är playan på Kanarieöarna. Kom att tänka på hur Susanna Alakoski i Svinalängorna beskriver hur huvudpersonen Leena plötsligt fick åka på en resa till södern. Det var helt galet overkligt och absurt för henne att flyga, dofta och vara i ett annat land, men det öppnade också en springa i medvetandet över att det finns något annat än Ystads förort.

De som har råd åker på skolloven, de som inte har åker då de vill tycker jag. Och jag tycker att herr Pulkkinen inte behöver oroa sig över de här barnens framtid i arbetslivet, tvärtom skulle jag vara mera orolig över de som uppfostras att alltid följa varje regel, att världen är svart och vit, och aldrig tänker själv. Sen kommer de ut i arbetslivet och tar beslut om ett en 4-årig Syrisk flicka inte får återförenas med sin familj.

onsdag, oktober 09, 2013

Tysta rum

Om jag hade en bra fiilis igår så är det sämre idag. Har varit på dåligt humör hela dagen och irriterad på det mesta. Hälsogranskningen gick så där. Var inte tillräckligt fokuserad och kände mig allmänt råddig och obekväm. Jag hade riktigt peppat mig på väg till skolan (jag vet att det finns de som blir irriterade på att man talar om skola när det är frågan om universitet eller högskola - eat shit säger jag bara till er för jag är på dåligt humör idag), ja, jag hade alltså peppat mig och tänkte att det nog kommer att kännas bra sen när jag kollat hållning, rörlighet och muskelkraft. Jag tänkte att jag igen sku bli smått euforisk över att det här med fysioterapi faktiskt är min grej och att lugnet skulle lägga sig i min oroliga själ.

Men nej, idag kom inte den känslan. Jag var irriterad på att det var så stökigt och skulle ha vilja göra granskningen i lugn och ro i ett rofyllt, svalt och tyst rum. Nu var det allt annat. Jag börjar väl bli lite medelålders - and I'm worth it!

Här kunde jag t.ex. tänka mig att se på någons hållning.


tisdag, oktober 08, 2013

Ljusröda dagen

Här sitter jag i skolan och förbereder mig för konditionstestningen av första års fysiostuderande som vi skall hålla imorgon. Mitt huvud ser ut som om det skulle falla fritt in i ett rosa moln på bilden. Rätt beskrivande faktiskt för hur det känns just nu. En bra dag idag!

Jag tog bort min näsring år 1999, men det ser ut som om det var igår. Min hy är rätt långsam känns det som.    

måndag, oktober 07, 2013

Vardagen kallar

Jaha, då var vi hemma igen då. Viking Line kryssningen var precis som den skall vara: jag föråt mig, barnen fick sockerchock på sockerchock, Elsa diggade båda kvällarna Georg Michael tribute show så mycket att "Georg" high fivade henne till sist, Rufus och jag såg på samma show från hyttens tv (där det fans en kanal som visade en dygnet-runt-livesändning från dansgolvet), vi deltog i olika tävlingar som en duktig Oktoberfest-Fräulein höll och i Stockholm träffade vi världen ljuvligaste systrar och en najs DJ.

Jag kommer att svimma på morgondagens seniorjumppa, alternativt svetta ut socker i stället för salt.



lördag, oktober 05, 2013

Ut på böljan blå

Ska just börja packa väskan och sen styr vi kosan mot viking terminalen och Sverige. Imorgon hinner vi träffa syskonen i hela 6 timmar i Shlm. Men först bollhav, paraplydrinksun och karaoke. Hej så länge!

Mötte det här ljuvliga gänget under min springtur!

torsdag, oktober 03, 2013

Brevet till mig själv

Jag gick med i Danielas utmaning om att skriva ett brev till mig själv. Bestämde mig för ett 10 års perspektiv istället för 5 år. Det känns ju nästan lite perverst det här med att skriva ett brev till mig själv som 10 år yngre och lägga ut det på min blogg. Hur självcentrerad kan jag liksom bli? But, here it goes:

För 10 år sedan är jag 23 år skall snart fylla 24 år och året är 2003. Jag har igen börjat studera vid Åbo Akademi i Åbo efter att ha varit ett år i Liège, Belgien, som utbytesstuderande vid Université de Liège tillsamman med Danni. Jo, vi var tillsammans redan då och, ja, vi åkte tillsammans på utbyte. Young love, young hearts kan inte vara länge ifrån varandra.

Utbytet har gett mig bättre självförtroende, jag känner mig plötsligt lite mera världsvan. Och det här är bra för mig, säger mitt 10 år äldre jag, ett dåligt självförtroende är något du alltid kämpat med. Ååå, om du bara skulle tro lite mera på dig själv än vad du gör! Du är rätt borttappad under den här tiden och funderar på de stora frågorna (så som du alltid gjort). Vem är jag? Vad tror jag på? Jag vill så gärna har klara svar och klara riktlinjer. Vi skulle kunna gå till Teini, du och jag, och dricka en öl (högst antagligen fler) och jag, ditt äldre jag, skulle ge rådet att försöka njuta av själva grubbleriet istället för att hitta enkla svar. Det finns inte färdiga lösningar som passar dig. Så sluta stressa. Men sluta inte att leta och fundera för det.

Du/jag (jeez vad det här blir konstigt) kunde bra dela med dig mera om dina funderingar till vänner och familj. I och för sig är du ännu i en fas där du är irriterad på dina föräldrars vänsterbakgrund och syn på ekonomi och politik. Du studerar själv vid Åbo-Hanken och vill skapa dig din egen världsbild och sanning genom att studera marknadsekonomi. Du har bestämt dig att börja jobba med personalfrågor, även om du inte egentligen riktigt vet vad du vill. Du saknar passionen och ivern, men är så envis att du bara fortsätter av farten. Gällande mina val och studier så skall mitt äldre jag inte gå och stöka till det. Det är bra att du är envis och slutför dina studier. Det är bra att du testar dina egna vägar och du får vänner för livet från studietiden. Det ordnar sig skulle jag kanske viska i mitt 23-åriga öra.

Min gradufas börjar också så småningom, vilket är en tung period. Jag har så höga krav på mina akademiska studier, men så lite passion och ambition och det här leder till ångest. Jag festar mycket under hela studietiden, och hur klichéaktigt det än låter, så är jag glad för att jag har de minnena på ålderns höst. Verkligen. Samtidigt mår min kropp inte så bra. Under gradufasen och ångesten sitter jag hemma och proppar i mig näringsfattig mat och choklad och rör inte alls på mig. SLUTA för fään, skulle mitt äldre jag säga till mitt yngre. Vet du hur jobbigt det är att ändra de vanorna sen senare? Ät regelbundet (du hinner nog upp till studentlunchen) och rör på dig mera. Mitt självförtroende och välmående påverkas starkt av motion - jag insåg det inte lika tydligt då som nu. Så om jag får ge dig, mitt unga jag, några tips: rör på dig och se till att du kommer ut i friska luften också dagtid (herregud nu blir jag ju irriterad på mitt äldre besserwisserjag och det är ju JAG, hjääälp).

Oj, vad det här blev långt. Skulle kunna fortsätta hur länge som helst. You go girl - skulle jag ännu hälsa mig själv före jag vinkar adjö till Anne 23 år med några musikhälsningar. År 2003 tyckte du ju om att dansa till den här:



Och du snyftade ibland till den här:

Star-struck

Rufus och Elsa råkade idag på Juntti i spåran på väg till dagis. Ni vet han som förut var Busfredagsledare i BUU-klubben och nuförtidens syns i Strömsö. Det här var STORT, speciellt för Rufus. Han blev så star-struck att han nästan inte hade fått fram sitt namn. Vilken början på dagisdagen säger jag bara!

Heeeeej Juntti!



onsdag, oktober 02, 2013

Sötchocken

Försöker koncentrera mig på frakturer och luxationer i extremiteterna, men blev just istället och stirra på Christian the lion. Alltid lika berörande.


Och orsaken till att råkade hitta Christian-videon igen var att jag via fejan hamnade på the cutes facts of all time. Uuuiiiiii, efter det här kan min dag inte bli dålig.

tisdag, oktober 01, 2013

Hellre lågstadiediscokänslan än massagenervös

På lågstadiediscon kunde var jag så hög på livet att jag nästan sprängdes inombords och svävade åtminstone några meter ovanför golvet när jag dansade till t.ex. Guns N' Roses. Den känslostormen kan jag ibland sakna gråa (aj fan det är ju soligt) oktobertisdagar som idag.



Ps. Skall snart till skolan för att ha min första massagemottagning. Är helt galet nervös. De flesta som anmäler sig till mottagningen är personal från Arcada och jag bara hoppas att det inte är min förra förman som ligger där på min plint och vill få en massage, int för att det ju skall vara någon skillnad, men på något sätt skulle det ändå vara lite AWKWARD.

söndag, september 29, 2013

Syskon

Mina ben värker, bra värk, muskelvärk, men igår var det nästan lite smärtsamt när jag på jobbet försökte huka och lyfta. Jag klarade squat utmaningen på fredag och det känns ännu idag.

Såg på dokumentären Happy här för någon dag sedan. Om man vill tro de forskare som intervjuas där så hittar man främst lycka i familj/vänner, gemenskap och motion. Det låter ju vettigt tycker jag. Det här fotot ploppade fram på facebook då min storasyster fyllde år på fredag och min yngre grattade henne med ett minne från barndomen. Båda bor i Sverige och även om det är nära så kan jag inte bara spontant bjuda dem på kaffe/te en söndag som idag och känna lite lycka. Som tur åker vi nästa helg av och an till Stockholm!

Lina, jag och Vera kanske år 1983. Kommenterade också på fejan att jag här på bilden lite påminner om pojken i filmen About a boy. Hårklippning med kökssax har tydligen gått i arv eftersom Rufus hår för tillfället påminner om det jag har på fotot. Stackars barn, men bra blir det säkert av honom ändå.