fredag, september 30, 2016

Passione

Den här bloggen har tydligen blivit en fredagsblogg. Vackert så. Mina dagar fylls av små grejor som till sist gör att jag känner mig mycket upptagen och inte fattar hur någon skulle hinna jobba vid sidan om livet. Ni vet, så där som det alltid är: då man har mycket att göra faller de där små grejerna bort eller görs samtidigt som man borstar tänderna. Men nu är de där små grejerna (låter som jag "jobbar" med smurfar) en stor del av min vardag.

Detta sagt kom jag att fundera på hur jag knappast mera blir världsbäst på något. No shit kanske någon tänker, men det är ett lite sorgligt konstaterande. Hoppet om den fantastiska framtiden är en av de största mänskliga krafterna tror jag. Gällande min världsbäst-tanke menar jag inte att vinna något, snarare att höra till spjutspetsen inom något område. Vara en av dem som gör en skillnad, kommer fram till något nytt. Jag skrev förra veckan om hur jag levde in mig i Ooooommmnnn-ljudet på Yogan och att t.o.m. den lilla inlevelsehandlingen är ny förr mig. Jag har aldrig blivit riktigt passionerad av något - inte New Kids On The Block, inte Företagets Organisation och Ledning och inte heller Fysioterapi - inte till den grad att det slukar mig helt. Och jag tror att man måste bli totalt slukad, ha en brinnande passion som drivkraft för att bli en av de bästa.

Eller kommer jag att förändras med åren och bli mer passionerad då jag lär mig mer om fysioterapi eller finns passionsämnet där ute någonstans och jag ännu inte bara har hittat det? Jag måst väl fortsätta leta vidare (igen hör jag den där sjömansgubbrösten - leta hit och leta dit - och ser honom sakta skaka på huvudet och höja på ögonbrynen).

Men jag längtar faktiskt - inte passionerat, men ändå - att få jobba med fysioterapi och hjälpa kroppar&själar att må bättre. Tänk att få ha en egen liten praktik, klienter som kommer år efter år och jag har blivit trygg i rollen. Artros, ryggvärk och nerver i kläm - kom till mig, en i taget.


fredag, september 23, 2016

CrashBoomBang

Nu har alla mina Boom-moment från förra veckan realiserats. Bäst var definitivt yogan. Det fanns en tid då jag under en liknande förbön/mantra i början och slutet av timmen skulle ha haft svårt att hållas allvarlig eftersom jag var så osäker i mig själv och fundede så mycket på hur andra ser mig. Idag är jag fortfarande ofta osäker men har blivit bättre på att bara låta det gå. Det verkade som de flesta i nybörjargruppen var stressade medelålders som också hade kommit över sig själva och föll genast in i ett ljudligt Oooooooooommmmmmmmm utan minsta försiktighet. Jag gick all in och levde mig in i stunden och ljudet som började  dovt i magen och slutade någonstans i ett nasalt ljud bakom näsan.

Vi fick ett hjälphäfte med bilder på de olika Ashtanga-rörelseserierna, här behövs det tydligen inte antecknas
så mycket. Känns skönt efter flera timmar på franskakurs. 

Franskakursen rullar på ja och träffen med fysioterapeuten var på sitt sett givande. Inget konkret jobb, men många bra tips, bl.a. kom vi fram till att jag nästan måste börja med att försöka få min fysioterapi-utbildning legaliserad här i Belgien, vilket troligen kommer att vara en lång process och eftersom jag inte ännu har arbetserfarenhet kommer jag högst antagligen att behöva kompensera med studier eller praktik. Men det är väl bara att se sanningen i vitögat och börja processen, medan jag fortsätter vidareutbilda mig själv genom yoga och franska. Börjar väl jobba sen så där lämpligt när de flesta andra i min generation pensionerar sig (ynkynk).

Den här får bli en nostalgifredag med Roxette. CrashBoomBang (fast jag har nu ändå inte Crashat, bara stött på lite hinder och det också är jobbrelaterat och inte kärlek som tur är).



Om man vill gotta sig i nostalgi så tycker jag att det är intressant att läsa kommentarerna under videon på youtube. Ett titthåll till andra människors känslominnen i den gemensamma musiken.
Blir ju lätt meganostalgiskt - men man skall vara på det humöret, annars blir det platt.

måndag, september 19, 2016

Frutti di Mare

Det blir så många roliga klichéer på franska kursen då vi talar mat. Italienaren berättar vad som skall finnas på en Frutti di Mare pizza, han börjar med att ingående förklara hur man gör degen. När vi talar om att äta orm tittar läraren extra länge på kineserna och då ingen frivilligt erkänner så ställer läraren direkt till en av dem frågan om att i Kina äter man väl orm? Till sist känner väl den ena kinesen sig tvungen att säga att hon kanske har smakat någongång som barn och läraren nickar ivrigt.

Och så blev det tal om cider och i vilka länder man dricker cider. Här hinner jag inte säga något före italienaren som varit i Finland och närmare sagt i Iisalmi som utbytesstuderande pekar på mig, ropar Finlande och nickar leende. Och så vips blir jag ciderdrickarrepresentanten i klassen. Och beaucuop dricker de också och jag är tvungen att nicka igen och stammar fram att det nog är sant men att jag själv tycker mera om öl. Men ingen hör mig för nu är jag ciderepresentanten.


fredag, september 16, 2016

Finlande

Okej heeej - så här till att börja med.

Har nu och då postat inredningsinspiration på bloggen och så där småpinsamt täggä dem under samlingsnamnet inreda här bredvid. Inte för att inredning i sig på något sett är pinsamt utan för att mitt inredningsöga och mina bilder inte håller den kvaltié jag drömmer om. Om jag skulle vara bloggkonsult till mig själv så skulle jag troligen säga att min blogg inte skall spreta för mycket hit och dit utan jag skall hålla mig till kärnan. Inredningen skulle då vara spretande enligt konsultmig och kärnan skulle då vara, ööö, letandet? Hahaha!

Tycker by the way att mitt bloggnamn blir ännu roligare om man uttalar leta med ett kort e i livslång letande. Jag hör det i huvudet på en annan dialekt än min då. Vilken vet jag inte - kanske lite Åbolands skärgård, typ: Inga ska du gå och le-ta hela tiiden. Av någon anledning är det en äldre gubbröst som nästan mumlar i skägget och kanske har han har en pipa i mungipan också. Superroligt.

Sååå tillbaka till inredning ja, här kommer lite fredagsmysbilder. Den här gången med en finsk touch.

Bon week-end!


Aalto-vasen med sommarens stenar från Bokulörn, Örnen och Skagen

Fredagsliljan (bakgrundsbilden från Utö - den finska inrednigstouchen i den här bilden då)

Skulle ju för omväxlingens skull vara trevligt med romantiska istället för
 rasitiska nyheter från Finland. 


tisdag, september 13, 2016

Boom, Boom och Boom

Här händer det grejer. Små rullningar som kan leda till stora ting.

Jag har ju inget förutbestämt schema det här året, ingen chef och inga förväntningar på mig. Kan verka lyxigt men det gör också att alla möjligheter finns till vad som helst vilket för mig lätt skapar mera ångest än energi.

Så försökte få mig själv att sluta tänka så stort, vilket låter fel när jag skriver ner det. Fast jag menar väl egentligen att jag kan forsätta tänka stort men försöka agera i min verklighet med små konkreta steg. De konkreta stegen den här veckan handlar om att jag har lyckats:

1. Anmäla mig till en franska kurs som håller på ända fram till januari två dagar i veckan. Att anmäla mig till den här kursen var något av de svettigaste på länge. Kurserna är populära för prisena är subventionerade och de är i anslutning till universitetet ULB. Men jag armbågade mig fram till en plats:

I  35 graders värme sprang jag (på riktigt sprang och åkte lite premetro) omkring mellan tester, registreringsköer och barnens skola. Efter nivåtestet fick jag ett registreringskönummer på 70 och före vi kommit till 8 hade det gått 40 minuter. Insåg att jag inte kan vänta till 70 utan måste hämta barnen under tiden och konstaterade också att jag ändå skulle bli sen fast jag startade genast, fick tag på en klasskompis mamma som lovade meddela Rufus&Elsa att jag är på väg men blir lite sen. Fick sen då efter barnhämtningen åka tillbaka för registreringen, då hade min tur just gått och dörren till nya könummer var stängd. Och här kommer då nu det jag blivit bättre på de senaste åren: istället för att ge upp, tog jag tag i första bästa person som verkade jobba på stället, förklarade på svengfranska och svetten rinnande från pannan om min situation och att jag MÅSTE få en plats. Personen tittade lite skrämt på mig och vips så öppnades dörren och jag fick den SISTA platsen till kursen som egentligen startat förra veckan. BOOOOM!

2. Anmält mig till en yogakurs. Efter lite detektivarbete och frågande runt till främst andra finlandssvenskar i Bryssel (pålitligt shack) så har jag nu anmält mig till Myogis. Fick också här den sista platsen på nybörjarkursen. Tänkte börja från början, så länge sen senast. BOOOOOM igen!

3. Ska träffa en finsk fysioterapeut nästa vecka för att få information och inspiration om mina möjligheter att jobba här i Bryssel som fysioterapeut. BOOOOM en tredje gång.

Så high five på dig som läser! Har sällan så här bra energi på tisdag förmiddagar, sku vilja dela med mig av energin genom skärmen till dig så att jag inte bara låter störande utan så att också du kunde "euforera" tillsammans med mig över det faktum att vi finns till.

Ps Har druckit närmare en panna kaffe denna morgon, vilket eventuell har påverkat mig.
Ps2 Var var Danni under registreringskaoset kanske någon undrar? - i Strasbourg är svaret. Dit åker hela EU-aparaten flera gånger om året.

Kidsen och jag igår


fredag, september 09, 2016

Sången och heden

Fredaaaag! 

Lite sommarminnen måste jag ju ändå dela med mig för att öka på fredagsmyskänslan. En dag när vi stod vid Pargas-Nagu färgkö på väg till Utö tyckte barnen att det var deras tur att få välja musik i bilen. Jag förväntade mig att det ville höra Arne Alligators julalbum som vanligt. Eftersom telefonen var kopplad till bilradion så tipsade jag dem om att de kan välja viiiilken låt som helst. Rufus och Elsa kom på att de ville höra en fransk låt som alla barn på skolgården sjunger: Kids united - On Ecrit Sur Les Murs.




Jag var överraskad att de valde en låt på franska, eftersom de varit så profinland och lyckliga att få tala svenska under hela semestern. I mina föräldra-oro-stunder funderade jag på om vi förstört deras iver för franska med en för tuff start. Och så plötsligt, där i bilen, smög ett tillfälligt lugn i mig eftersom de helt tydligt också har positiva associationer till skolgården och franskan och nästan så vi kunde skönja ett visst ivrigt pirr. (Samtidigt blev jag i lättnaden så rörd eftersom jag tycker sången är fin).

Nu har skolan börjat här och jämfört med samma tid förra hösten är morgonrutinen som en dans på rosor. Fast ändå int, för det kan det kanske aldrig bli, eller kan det?

Nästa vecka ska jag berätta vad JAG har på gång. Ingenting gigantiskt, men något smått och gott ska jag väl få till stånd denna höst. Nu låter jag mycket mera prutthurtig än vad jag egentligen är, men måste peppa mig via bloggen. Go, go, gooooo!

Och Utö och andra sommarminnen då? Till den här bilden borde det finnas ett doftminne kopplat, just här skulle de då vara en hed-doft, typ ljung och också lite blåstång:

Aaaandas in den här luften och pulsen bara sjunker av sig själv. Nästan så att det fungerar på mig
bara av att se på bilden och fantisera fram doften.



onsdag, september 07, 2016

I´m back and #weseeyou

En hel augustimånad utan ett endaste blogginlägg. Ajaj. Jag har gått omkring med en gnagande känsla att något fattas mig, har varit lite mera frustrerad än vanligt och kom på att jag måste får ventilera mina tankar. När jag var yngre skrev jag dagbok om mina hemligheter och det hjälpte mig att lindra den värsta ångesten. Nu är bloggen inte en dagbok, men den ger mig någonslags struktur och känsla över att livet inte bara flyter iväg utan att jag är med i det här virrvarret.

Och på tal om ångestlindrig så blev jag glad över att läsa att Bruce Springsteen lider av depression. Eller jag är inte glad att han lider, men att han, den perfekta Bruce, berättar.

Tänkte först klistra in massor med sommarbilder, men det känns som den stunden helt enkelt kom och gick. Lägger in en bild från vår roadtrip ner till Bryssel och närmare bestämt från Skagens ände, där de två haven möts. Turbulent ställe och turbulenta tider. Lägger också in en bild från flyktinglägret i Calais som Danni besökte i måndags, en symbolisk bild över vår tid i Europa. OCH till sist lite Bruce (You sit around getting older, there´s a joke here somewhere and it´s on me. I´ll shake this world off my shoulders, come on baby this laugh´s on me). Peace&Love!

Skagerrak och Kattegat. En fin stund denna sommar.

Flyktingkrisen har inte försvunnit. Steve Jobs var också flykting. Bilden tagen på måndag från Calais Jungle
som det kallas. #weseeyou (klicka och lyssna)