Vi körde till Amsterdam under helgen. Nu när vi börjar se slutet på vår Bryssel-vistelse så försöker vi utnyjtta till fullo det fantastiska faktum att många av Europas fina städer är på någon timmes bilväg ifrån oss.
Jag tycker också att vår familj är som bäst på resa. Vi planerar, funderar och upplever tillsammans och ser också lite mindre på skärm.
Idag var jag så full av energi (skoj) efter resan att jag väckte familjen en timme tidigare pga av att min väckarklocka ännu var kvar i fredagsmorgonen då jag steg upp kl.6 för att gå på yoga.
------Skulle nästan vilja sluta stycket där så att det skulle låta som något normalt, något jag kastar ur mig lite i förbifarten, sånt som jag nu bara nu och då gör: stiger upp kl.6 och går på morgonyoga. Men jag kan inte hålla mig, det här är något helt ENASTÅENDE, galet och fantastiskt och jag skulle aldrig ha gjort det om inte en kompis övertalat mig! Ännu på vägen till yogan måste jag använda en stor del av min viljestyrka för att inte vända om, var så arg på att jag gått med på detta galna, svor och mumlade för mig själv i morgonrusningen. Efteråt var det ju fantastiskt - så som det alltid är - hur kan jag vara så förutsägbar, tvistar alltid emot nya motionsrutiner fast jag vet att det slutar bra, varje jävla gång!------
Meeeen tillbaka till fina Amsterdam. På lördag morgon startade vi och två timmar senare var vi framme.
Mulet på lördag när vi kom, men varmare och vår i luften. Här går vi omkring bland
kanalerna utan en egentlig plan.
Senlunch på ett mysigt cafe
Ta en bild av mig bad jag Danni
Och jag tog en av familjen. Vi hittade ett monopolspel och stannade länge på cafeet.
Efter lite till strosande på stan tog vi en båttur. På kvällen började det regna
och vi hittade till sist - efter att ha väjt för horder av höga turister -
en helt ok (varken mer eller mindre) Brasiliansk resturang
Fin stad trots allt
Nästa dag gick vi till vetenskapsmuseet NEMO. Rekommenderar varmt för alla som reser
med barn och fin utsikt från terassen högst uppe (dit man kommer utan att betala in).
NEMO-terassen och barnen fick vårenergi och sprang runtrunt utan ytterplagg
Förutom mina nya volontäruppgiften den här våren så har jag också planerat Linas möhippa. Men det har jag ju inte kunnat berätta om här på bloggen då Lina hör till en av de fem som lusläser min blogg. Men förra helgen var det då äntligen dags att överraska henne och vilken dag sedan!
Hon hade räknat ut att det troligen skulle ske just förra helgen, men helt säker var hon inte. Här kommer bilder från dagen - det blir nästan som att uppleva allt på nytt ju.
En del av oss åkte till Midsommarkransen och överraskade Lina kl.8 på morgonen. Hon fick klä
på sig en Apin-dräkt (Apin är hennes mjukisdjur som följt med hela livet)
Sedan åkte vi till Anna och där väntade resten av gänget och brunchen. Temat var myspyskläder och djurmask.
Öz var med på ett hörn
Efter en lååång brunch i Stockholm åkte vi iväg mot Furusund och stannade på lunch vid Brottby rastplats
(lunchen bestod av typ banan och öl). Här fick Lina också som uppgift att börja samla ihop material till en
brudklänning som hon skulle designa och skapa under dagen/natten.
När vi kom fram till the Mansion blev det drinks
och chillande i solen. Huset var stort och otroligt charmigt. Damen som äger stället
renoverar sakta men säkert och med omsorg, vilket betyder att huset
hade flagande tapeter, buckliga väggar och knarrande fåtöljer. Vet inte om
jag vågat sova där ensam. Det påstås att bl.a Gustaf Fröding och Evert Taube
övernattat här. Spännande ställe!
Lina fick efter drinken klä om till handbollskläder
Sedan hade vi klippt ihop en film med handbollsnostalgi, med
bilder och videohälsnignar av handbollsprofiler och nårga ex-pojkvänner.
Hon fick också några träningsuppgifter vilka hon klarade galant.
Efter bastun blev det middag med bling-bling tema och videoinspelning till en av Öz låtar.
Huset var som gjort för att filmas i.
Grannarna undrade kanske vad vi höll på med, mumlade eventuellt något om att int är de kloka de där stochkolmarna
Under natten hann Lina ännu fixa färdigt sin brudklänning som också kom med i
videon. Här hjälper jag till med finishing touches före filmandet i sommarnatten.
Nästa dag njöt vi av morgonmål i solsken. Trötta men glada, skulle igen ha kunnat
stanna tiden en stund
Före jag åkte tillbaka till Bryssel hann jag ännu på måndag hänga en stund med
Lina och Selim.
Alright, alright. Mina bubblande tankar kom aldrig ut via tangentbordet. Under de senaste veckorna har vi bl.a. firat påsklov och bilat till Schweiz. För att spara övernattningskostnader testade vi den här gången att åka hela vägen - ca 800 km - under en dag och det gick bra. Vi hade planerat att skida hela veckan hos min min faster men när vi närmade oss visade temperaturen +28 grader. Högst uppe fanns det ännu snö så envisa som vi är skidade vi i varje fall.
När vi kom hem fick vi ledsamma nyheter. Helena, Dannis pappas fru, somnade in på måndagen efter en tids sjukdom. Helena kom in i våra liv med ljus, sensibilitet och en ljuvlig kreativitet. Livet är skört - en dag är du där och nästa finns du inte mera. Kan inte förstå det, är så overkligt.
Inget nytt inlägg under hela mars. Har samlat mig och mina tankar under den senaste tiden och inte haft ett så stort behov att skriva ner dem (+ att min laddare till datorn gick sönder). Men nu börjar det bubbla över med funderingar så jag får börja skriva igen.
Mjukstartar ändå med mera bild än text. Marsmånads höjdpunkter i bild, varsågoda:
Lunch i Pra Loup. Så fin resa!
Tumistid i kabinen. Rufus och Elsa var båda i skidskola och nu skidar de redan ner för
stora backar.
Danni fick nån slags 40-årskris och testade nya skidor var och varannan dag. Sen åkte han ner i
crazyfart med ett leende på läpparna.
Soligt nästa varje dag och ca 20 grader i lä i solen. Varmare än på midsommaren
i Finland.
Lunch med hela nästan hela gänget.
Sen kom vi hem och mamma och pappa kom och hälsade på. Här är vi och turistar i Gent.
Pappa och grönt te
I mars blev det vår på riktigt
Ännu mera vår.
Magnolia
Danni har rest omkring. Från Rom och EU:s 60 års firande
fick jag en kardinal-kalender.
År 2016 var politiskt ett jobbigt år men privat bra. År 2017 har på det privata planet börjat skit helt rent ut sagt. Vi har igen en stor sorg i familjen. Dannis mormor Märtha gick bort förra veckans fredag.
När den äldsta generationen försvinner, försvinner för mig en trygghet. Bara det att Märtha satt i samma rum på Utö eller i Åbo, löste ett korsord och hade levt länge gjorde mig så trygg. Kan inte skriva mera om henne just nu för jag orkar helt enkelt inte känna efter. För mig har dagboksskrivandet ofta hjälpt mig igenom känslostormar och svåra tider, men nu har jag inte alls haft lust. Allt har bara känts ledsamt, onödigt och tråkigt. På något sett var det här droppen som fick bägaren att rinna över. Förra veckan kände jag riktigt hur jag gled in i depressionsgropen, knuffade nästan mig själv för att komma snabbare ner. Ville bara ge upp. Tyckte allting var onödigt: att lära mig franska (lär mig aldrig), att söka om legalisering (dömt från början att misslyckas), att drömma om jobb som fysioterapeut (går ändå int), att söka jobba som volontär (vill jag ens?). Ville bara skita i allt och stirra på The Affair non-stop och sluta sköta om mig eller min familj.
Det känns lite bättre idag. Försöker göra en liten sak i taget. Sakta krypa uppåt igen. Sätta kastrullen på spisen och koka pasta till barnen.
1. Lyft aldrig babyn genom att bara hålla i huvudet för då kan nacken brytas
2. Akta er för att babyn slipper åt att slicka raklödder med skäggstubbar i för de kan göra hål i det inre organen som leder till att man dör. Det här hade han sett hända åt en hund under kriget.
Min farfar var ingen gosfarfar. Han sa rakt som det var eller som han tyckte och det kunde ibland vara provocerade och obekvämt. När vi kom hem från någon resa var han intresserad över vad vi hade ätit, inte så där allmänt utan exakt dag för dag och måltid för måltid. Han älskade också att fråga historiska namn- eller årsfrågor. Ofta omöjliga att svara på vilket han njöt av. Alltid exakt. Exakt vilken tid kommer ni? frågade han. Under de senare åren mera på skämt.
Han hade en hård yta som han säkert lade grunden till när han som 17-åring hamnade ut i kriget. Men under ytan fanns något mjukt som skymtade fram, ofta i form av sentimentalitet. Speciellt under de senare åren. När han hälsade på våra nyfödda barn eller när han berättade om hans favoritmusik så som Frank Sinatras I did it my way (Elvis Presley och allt efter det vara bara skit tyckte han).
Jag är glad att jag fick se honom oftare under åren i Helsingfors då barnen var riktigt små. När vi kom och hälsade på satt han alltid med en leksak på huvudet eller i knäet så att barnen måste försöka hoppa för att nå upp till den. Han sjöng också t.ex. att Lucia har loppor i håret och den här humorn älskade Rufus och Elsa.
Min farfar somnade in på fredagen efter bara några dagar på sjukhus och höll Kati i handen under hans sista andetag. Han blev 91 år gammal. Vi kommer att sakna dig farfar.
Sista bilden som vi tog på julen när Selim som yngst hälsar på farfar som var äldst.
Nu är det inte bara A:et som stärvar på tangentbordet utan fingrarna liksom klibbar fast på flera av bokstäverna då jag trycker ner tangenterna. Intressant. Jag har under helgen lyxat till det genom en snabbvisit till Stockholm och syskonen. Vera fyllde 40 år tidigare i höst och nu njöt vi alla av hennes Spa-present.
Blir mer bilder än text idag. Måndag och klibb-bokstäver ni vet.
Vackert sken över staden då solen gick ner men det blev grynigt på telefonen.
Vi trängdes en stund med Lina och barnvagn i gamla stan och kom ihåg hur vi någon i början på 90-talet köpt en väst (det var en period då jaga bara MÅSTE ha en väst på ribb-blusen) från en butik som fortfarande finns där. Det var väl ungefär
så långt som vi vågade gå från Viking Line på den tiden.
Mina ljuvliga syskonbarn Etan och Selim
Nästan roligare att fotografera fotograferandet.
Banen blev hemma och vi drog iväg på spa. Så skönt att bara ligga i en varm utomhuspool och tala om allt mellan himmel och jord. Som om inte varmbadet skulle ha varit tillräckligt mysigt så började det snöa när vi låg där och njöt.
Snö utanför Lina&Öz&Selims fönster. (saknar snö)
Vi såg också på några snuttar från Nobel-festen och nu har jag fastnat i Bob Dylan låten som Patti Smith sjöng under prisceremonin. Är långsam med att börja lyssna på nya låtar, men när jag väl bestämmer mig för att lyssna och ifall jag tycker om låten blir det ofta så att jag lyssnar non-stop tills jag tröttnar. Så nu lyssnar jag mest hela tiden på A hard rain´s a-gonna fall.
Va, va, vaaaa? Det är redan januari och bloggen har varit helt död. Men så har det också HÄNT så mycket. Min styrka är inte att skriva blogg då livet snurrar hårt, jag skriver då det blir stilla. Eller så skriver jag då det snurrar men håller mig på distans. Kanske jag ofta betraktar spektaklet lite från sidan. Vet inte riktigt. Men under den här helgen har jag varit MED i suset. Totalt med. Vi var i Finland över julen och på Fuerteventura över nyår.
Julmiddag ett i Särkisalo. Finns han eller inte är frågan.
Julmiddag två i Dalsbruk.
Julmiddag tre i Åbo. På bilden bara två och en halv person men vi var totalt närmare 20 pers runt bordet.
+ Jullunch i Helsingfors och glöggträff i Grankulla. Huhu, men roligt var det.
Och så flög vi via Bryssel till Fuerteventura och firade nyår med britter
på hotellet.
Vi hittade en fyr och stora vågar vid El Cotillo
Vi hittade också ett hjärta.
Vi simmade i Atlanten som var ca 20 grader varmt. Varmare än på Utö på sommaren
konstaterade vi och hoppade i.
Solnedgång.
Och till sist tog vi en bild med hotellets fotograf som vi tyckte synd om då ingen verkade köpa hans bilder. Han hade en rätt traditionell syn på hur vi skulle posera. Men den här bilden blev ändå relativt naturlig.
Under veckan har vi funderat på:
- Hur vissa charterturister aldrig lämnar hotellet under en två veckors semester.
- Vad vi skall äta till näst.
- Hur tur vi hade med vädret (hade förberett mig på finskt mulet midsommarväder - med det var sol varje dag och 23-25 grader).
- Hur vissa britter vid poolen alltid hade något att diskutera om med varandra. Det finns helt klart en typ av britter som sitter vid poolen dagen lång, röker, tar några drinkar och snackar non-stop. Och jag menar non-stop! Och de ser alltid lika engagerade ut. Träffade dem också i Portugal i somras. Sku sååå villa veta VAD de talar om. Väder och vind? Smaskigt skvaller från hemorten? Vad de skall äta till näst? Ofta viskar det nästan och/eller talar sådana dialekter att det blir svårt att hänga med från grannsolstolen.
Skall ju skriva årslistan också. Men det får bli senare
