fredag, oktober 27, 2017

Guiden

Sitter med en kopp kaffe och trötta ögon framför datorn medan resten av huset ännu sover. Eller Rufus och Elsa har redan gått till skolan. Resten är då våra trevliga gäster från Finland som kom sent igår kväll. Vi kommer troligen att ta dem på turistrundan idag. Satt ihop en virtuell rutt med hjälp av instagrambilder till er som eventuellt är intresserade men inte kan vara med just idag.

1. Rundan börjar vid oss i Woluve-Saint-Lambert

Så här spännande är det tyvärr bara ca 2 gånger per år i kvarteret och då är det kvartersmarknad med stor K.


2. Sedan går vi igenom Cinquantenaire-parken

Har helt för många instabilder härifrån. Slöa att titta på i efterhand - men parken är fin.


3. och därifrån vidare till EU-kvarteren

The future is female

4. Från EU-kvarteren till slottet

Vid jultider förra året la jag upp en instagrambild av Palace Royal. 

5. och vidare till Grand Place som är turens grande finale.


Här har vi just flyttat till Bryssel och barnen var sura över att de var de enda med regnrock på stan. Har inte gjort sådana missar efter det.

Hela turen tar ca 1-3 h beroende på hur många gånger vi stannar och äter på vägen. Det verkar bli en solig fin höstdag idag - guiden i mig börjar sakta men säkert vakna. Sånu kööör vi!

Och ännu fredagsbiisin. Lyssnar på Ed Sheeran av någon orsak. Videon är tydlig och klar speciellt vad gäller låttexten - precis vad en trött guide som jag behöver idag. Inga oklarheter här. Ha en skön helg!

onsdag, oktober 25, 2017

Lär dig franska

Min lärare i franska tipsade om TV5Mondes hemsida för att öva franska på egen hand. Nästa vecka firar vi de la Tussain eller eller Halloween eller höstlov, läslov, potatislov - leeeedigt i varje fall och hinner surfa på nätet extra mycket.

Kollade på hemsidan och den är ju jättebra!

Bl.a. kan du där höra ett inslag om #BalanceTonPorc (typ tjalla på din gris), som motsvarar #meetoo, och få berättarrösten transkriberad samtidigt. Hur bra som helst och gratis dessutom. Plus att det finns en massa tilläggsuppgifter jag också kan göra för att ta steget vidare från min korta-franskan-på-gymnasiet-nivå.

Konstaterade nämligen att jag efter gymnasiefranskan (då jag inte prioriterade språk eller studier överlag), universitetsfranska (då jag kämpade lite mer), utbytessår i Liège  (då jag mest talade engelska) och efter två år i Bryssel är på samma nivå som jag borde varit efter de där gymnasieåren. Men åtminstone har jag inte gett upp min franska, envist kämpar jag vidare. Så GO ME! EN MARCHE! eller något.

Tipset idag är alltså att surfa in på tv5monde.com och klicka på language francaise (uppe på sidan)   -->APPRENDRE le francais (på vänstra sidan) och sedan klicka på din nivå (i färgbollarna, A1 för för nybörjare osv).

Bisous!




måndag, oktober 23, 2017

Lurendrejaren

Fick fast mig själv att stå i ett gäng och åja mig över Halloween. Vad är det nu för nymodigheter, knorrade någon och fortsatte med att det blir bara större och större här i Belgien. Jag skakade på huvudet och konstaterade att det minsann inte firades när jag var barn. 

Det kommer från USA, sa en tredje och vi alla skakade på huvudet och himlade lite med ögonen. Lite senare hemma:


Är en sån lurendrejare och totalt ryggradslös i grupp.

fredag, oktober 20, 2017

Sky-video

Jag lever, är frisk OCH det är fredag! Bättre än så blir det väl inte? Kom just hem från min hudläkare som inte tyckte jag genast behöver operera några födelsemärken som jag gått och oroat mig för. Läkaren tyckte ändå att jag skulle kolla upp dem igen efter en tid för att följa med eventuella förändringar.

Nu har jag alltid älskat att sola - catcha bruna - och jag har bränt mig rejält flera gånger som yngre. Och för att spä på cancerskrämseln så sprang jag som 15-16-åring på solarium titt som tätt. Solariet fanns i samma utrymmen som video-uthyrningen i Kyrkslätt. Vad hette det där stället... har helt glömt bort namnet... måste ringa till Annika som kommer ihåg allt... Var det Sky-video? Ja, men så hette det ju!

VHS-videon och solarium i samma butik! Låter som 80-tal, men det var 90-tal i Kyrkslätt.

Ikväll blir det fredagsmys och 18-tiden sitter vi fastklistrade vid P3:s fredagsmix för att lyssna på Özgürs nya låt som enligt rykten av Lina spelas då. Spännande!

Skål och ha en fiiiin fredag

Jag färgade mina solglasögon mörkare - föra att jag kan - fast lite hemlagat är det ju:) 





onsdag, oktober 18, 2017

#meetoo och ansvaret som förälder till en son

Skulle så ofta bara vilja fly ansvaret, stoppa huvudet i sanden och fortsätta att kolla på en HBO-serie istället. Ofta gör jag det också. #meetoo har tagit mycket av min tankeenergi de senaste dagarna. Som när all smuts kommer fram i tö (hatar den årstiden), blir störd för att det är så fult och skulle helst bara drömma mig bort till vackrare platser, inte låtsas se.

Men jag kan inte blunda för #meetoo eftersom sanningen svämmar över från alla håll och kanter. Känner mig omtumlad av tankarna jag haft. Vad betyder sexuella trakasserier för mig? Vilka minnen har jag? Vill jag tänka på det som varit? Hur mycket har jag själv trakasserat män? Kom fram till att jag nog gjort det: jag har verbalt, objektiferat och hånat. Jag tänkte till och med att jag nog inte skall uttala mig då jag inte själv varit perfekt alla gånger. Faaast jag har aldrig stoppat fingret in i någons röv eller tagit på kuken utan att fråga lov. För att förtydliga.

Och framför allt har jag lärt mig, mognat, ångrat och försöker göra något åt saken. Men skamkänslan över att vara ett offer själv har jag svårt att skaka av. Det är nog också därför jag tyckt att det varit så tungt att måsta konfrontera minnen. Mitt skal har varit så hårt och ogenomträngbart och ingen skulle tidigare någonsin fått mig att medge att jag också varit offer. Hatar ju att vara offer! Vill inte vara skör på det viset, alltid låtsas ha kontroll. Känns som om hela jag kan splittras sönder i fall jag tappar kontrollen, eller fasaden av den. Ännu nu som 37 år känner jag så. Därför är det tungt att tänka på sexuella trakasserier. De allra flesta av oss kvinnor har varit med om trakasserier - även jag - och vi måste orka tala om dem för att få till stånd en förändring.

Och denna förändring kan jag och Danni faktiskt påverka inte bara genom att berätta om trakasseri-erfarenheter utan också genom att uppfostra. Vi kan påverka våra barn och speciellt vår sons människosyn. Lära varandra att alltid se människan. M-Ä-N-N-I-S-K-A-N. Det är svårt och jag känner att vi ofta misslyckas i det samhälle vi lever i. Bara vår vardag är så stereotyp för tillfället - jag är mera hemma och tar hand om en mycket större del av hushållet. Det är inte vad vi säger utan vad vi gör, mumlar jag ofta här hemma. Fast det är ingen orsak att ge upp. Vad vi säger påverkar också. För oss blir det ännu viktigare att tillsammans diskutera, fundera och hjälpa våra barn till att bli empatiska vuxna individer.

svenska.yle.fi skrivs det om uppfostran (kommentarerna fick mig att orka skriva det här inlägget och inte stoppa huvudet i sanden). Mer om #meetoo finns bl.a. hos:  Peppe, Rebelle Society, Blejk, Feijt& Fab och på Instagram (Cissi Wallin, Mia Skäringer, Stina Wollter, Amanda Schulman, Isabella Löwengrip, Brita Zackari, Malin Eklund och mångamånga fler)



måndag, oktober 16, 2017

Bladbilder

Vill börja vandra, eller vad heter det, hika? Vandra i skog och mark och helst i bergsområden som Norge eller Alperna. Är glad över detta nya intresse. Har i stunder varit orolig över att ingenting gör mig ivrig längre, att ingenting gör mig entusiastisk, att livet är en jämn grå sörja att släpa sig igenom. Så kommer då plötsligt VANDRING in i mitt medvetande och gör mig upprymd.

Jag har en lustig känsla över att jag helt omedvetet lever efter en livets-gång-bok för medelklassen: nu närmar jag mig 40 år och nu vill jag vandra i bergen och hitta mig själv än en gång. Men skit i det! Allt som gör mig nyfiken välkomnar jag. Har funderat på skor, vandringskläder och vandringskäpp. Skulle vilja ha en sån där finslipad eller sandpapprad käpp i finträ med några krumbukter men ändå stadig.

På söndag tog vi oss ut i skogen Foret de Soigens och promenera ca 500 m före vi kom till picninc-platsen där vi stämt träff med våra vänner. Man måste börja någonstans.





Våra vandringsoutfits måste helt klart finslipas till de stora prövningarna. 

fredag, oktober 13, 2017

My sister from another mister

Igår fixade jag 160 stycken sandwichar. På l'Arche har det varit sorg denna vecka då en vacker själ dog. Det har varit en tung stämning i huset och igår var det mässa för de som ville gå och jag hade lovat hjälpa till var det behövdes. Det visade sig att det behövdes hjälp i köket för att förbereda lunchen då de flesta av ledarna förståeligt nog vill hedra minnet av den döda. Så jag och Bogi hittade oss denna torsdags förmiddag i köket med en gigantisk hög med bröd och pålägg fram för oss och med ansvaret att fixa lunch för 54 personer.

Det gäller ju inte bara att fixa smörgåsarna och salladen utan också hitta på lämpliga uppgifter till alla i köket - vilket inte är det lättaste varje gång. Efter att vi först yrat på en stund, knäppte vi på musiken, lugnade ner oss och kom på ett system där Bogi skar upp bröden, tre sköna typer bredde smöret på bröden och jag satte sedan i diverse fyllningar. Och volà klockan 12.30 var allting dukat och färdigt. Vilket tillfredställande känsla. Att se processen från börja till slut.

Har jag redan berättat om Bogi? Ibland hittar man en själsfrände just när man behöver en som mest. När jag började på l'Arche tyckte flera där att jag påminde om denna Bogi. De blandade till och med ihop oss. Det tog någon vecka före jag träffade henne och även om jag inte tyckte att vi liknade varandra till utseendet märkte vi snabbt att vi till personligheten påminner om varandra och att våra livsöden här i Bryssel är PRECIS lika!

Bogi (smeknamn) är en engelska lärare från Ungern som vidareutbildat sig till musikpedagog som 30plus. Hon flyttade till Bryssel på grund av hennes mans jobb och märkte då att hennes musikpedagogik-utbildning inte duger här. Efter några år av sökande, studerande av franska och kämpande över en plats i den nya tillvaron har hon nu byggt upp ett kontaktnät och är involverad i flera intressanta projekt, hon ströjobbar privat som engelska lärare och hoppar in som volontär på l'Arche där hon bl.a. deltar i dragandet av musik-workshopparna.

Känns nästan komiskt då jag ibland känt mig som den enda personer i världen med den här historien och så kommer det en person med precis samma historia (jag tror visst jag är helt otroligt speciell, haha). Vi bara förklarade, nickade och FÖRSTOD varandra på fransk-engelska blandat med många handgester. Fin känsla!

Här kommer lite fransk-tunisisk fredagsmusik av Patrick Bruel. Då jag hjälper till i de olika workshopparna på l'Arche brukar vi ofta lyssna på musik. Bruel är en favorit - likaså Justin Bieber.

Här har vi då igen en cheesig heimlagad video. Man behöver inte ens förstå orden - bilderna säger allt. Någon som har jobbat hårt för att få ihop den här, mycket klippande och klistrande.

Ha en finfin helg! 

onsdag, oktober 11, 2017

Minnepinnen

Kom på att jag använde minnepinne-begreppet en gång på bloggen då jag noterat att Elsa inte mera sa Ia till Rufus utan började säga Rufus (eller Sufus var det väl mera i början). Känns sååå länge sedan! Skulle lätt fastna i alltför mycket nostalgi om jag inte hela tiden lite jobbade emot den. Försöker trycka nostalgin tillbaka djupt in. Nostalgi med den där konservativa sidan av mig är inte en bra kombination helt enkelt.

Men här kommer i varje fall en minne-pinne i form av bilder från helgen då Elsas kompis Maria med familj kom och hälsade på oss. De som bott länge i Bryssel är vana med hejdå-fester, folk kommer och går till den här staden i snabb takt. Rätt tungt i längden tycker jag - roligare med återseenden.

Vi firade Marias födelsedag med en mega-kaka som rumenärna på förhand beställt hem till oss.
Var kallsvettig
då jag skulle bära in den från kak-damens bil. Vilket ansvar. Inget krusande här gällande kakan. 
Vi åt brunch på Garage à Manger. Jätte bra ställe - rekommenderar varmt om du har vägarna förbi
Bryssel någon gång och också bekvämt med barn. 



En pytteliten del av allt det goda.

Vi åt mest hela tiden. Här är hela gänget vi utanför Tour and Taxis brunch/lunch ställe. Corinna hade köpt en selfie-stick som
hon inte alls använt. Detta blev hennes första bild med stickan.

måndag, oktober 09, 2017

Iglo

På franskan idag frågade läraren om jag någon gång övernattat i en iglo - lite på skoj, lite på riktigt. Eftersom jag ännu var störd på det dåliga resultaten från min franska uppsats som delats ut just före iglo-frågan - OCH det var måndag - mumlade jag att iglon kanske finns på Grönland inte i Finland.

Googlade just iglo. Stavas tydligen med två o:n nuförtiden, men på lågstadiet när vi lärde oss om olika klichéer så stavades det med ett o och eftersom jag är konservativ gällande vissa förändringar håller jag mig till 80-tals iglon. Googlingen gav i varje fall bilden nedan. Undra på att iglo-myten lever kvar - nu vill jag också övernatta i denna moderna "iglo"! Där kan inte ens måndagar vara tråkiga. Ska visa bilden till läraren på onsdag och slicka måndagssåren.

Undrar dock hur många turister som blir besvikna över att norrskenet på bilden är lika troligt som att bonga valar på valsafari? Fast ibland händer det ju.




fredag, oktober 06, 2017

År 1987

Har haft så många STORA tankar den här veckan:

Första: Om när disciplin är bra och mindre bra med personer med en kognitiv nedsättning och att man ofta kan nå samma mål med att visa ärlig respekt istället. Samma som med barnuppfostring: Det måste finnas regler, men barn känner på sig ifall de inte respekteras och den hårdare disciplinen kan istället bli kontraproduktiv.

Andra tanken: Om att inte leva upp till en klichébild och hur viktigt det är att "lufta" klichéer så ofta som möjligt för att inkludera istället för att exkludera. Kom att tänka på det här när Elsa berättade om hur hon lärt sig att markera i skolan. År 1987 fastande jag på en bild där jag markerar i mitt klassrum och artikeln med bilden publicerades i HBL. Kommer inte ihåg vad artikeln handlade om, men däremot kommer jag tydligt ihåg att jag markerade fast jag inte visste svaret när jag insåg att fotografen började ta bilder. My five seconds of fame, tänkte jag och lyfte upp handen. Har fuskat, gamblat, jobbat, studerat, glidit in på bananskal, kämpat hårt och ärligt för en plats och allt där i mellan. Men på bilden ser jag ut som en duktig flicka - lydig, snäll och väl förberedd - vilket jag inte alltid är. Så skönt att lufta stereotyper och klichéer alltid nu som då.

Tredje tanken: Runt begreppet systerskap har mina tankar också kretsat denna vecka eftersom jag lyssnat på svenska poddar. Funderar om inte irritationen till hur man använder systerskap i grund och botten handlar om en politisk skiljelinje mellan vänster och höger? Den skiljelinjen har väl nästan dödförklarats av en del, men är det inte det som skiljer mest de inblandade. När kapitalister så som Blondinbella samt Hanna och Amanda talar om systerskap irriterat det något otroligt de med en mera vänstersyn på samhället (även om de kanske röstar grönt för att de inte vill falla i i höger-vänster-fällan)? Kanske det inte är konstigare än så? De humana, vetenskapligt bevisade men lite tråkiga vänstervärderingarna mot de korrupta, själviska men lite roligare högervärderingarna? Kanske, kanske. Och var hör jag hemma? Veeeeet inte.

Om allt det här har jag på vägen hem från någonstans tänkt skriva ett välformulerat inlägg om, men istället har jag sett på Game of Thrones. Och nu är det freeedaaag! Njut nu!

Pink Floyds Learning To Fly-video också från år 1987 - vilket år alltså: