Belgienklickar

Klickar som i klick, klick när man tar en bild med en kamera menar jag då. Är allt som oftast full med visdomstankar då jag promenerar till och från mina veckorutiner (franska kursen - måste sluta tala om den för en stund - jobbet på l'Arche, körning och hämtning av barnen till typ ALLT). Men sen då idag när jag sätter mig ner här framför datorn så är det bara klick, klick som ekar i mitt huvud.

Jag är hemma med flunssig Elsa idag så ska gå tillbaka till henne och lyssna på historier från livet som en 6-åring istället för att skriva så mycket mer. Tidigare idag lärde hon mig hur jag skall uttala hår rätt på franska, hon tycker jag gör framsteg. Braaaa mamma! ropade hon högt då jag kom på vad sol är på franska under samma prov. Älskar LärarELsa.

Och då kommer jag ju att tänka på mina franskaprov som jag hade tidigare i veckan, ni vet Edith Cavell presentationen osv, min lärare konstaterade efter mitt lilla föredrag att "jag talar mycket, men gör också många fel". Spot on igen då. Nä men herreguuud, nu blev det franskakursskriverier i varje fall. Slutar nu, heippatirallaa och ha en magnifik helg!

Och här kommer då mina klickar från senaste tiden:

På väg till och från går jag ofta förbi den här porten. Tycker om den.

Vy uppifrån Waterloo-monumentet som vi besökte för nån vecka sedan. Rurala
Belgien klassiker.

Napoleon Bonaparte stred här och förlorade.

Rufus hade geografiprov i början på veckan. Fick flashbacks om egna lågstadieprov där vi sku
kunna Kymmene älv och.... ja det var väl några till som jag just nu inte orkar googla fram.
Här är det bara tre stora floder (eller heter det älvar, alltså jag kan ju INGENTING mera):
 L'Yser, L'Escaut och La Meuse. Alla börjar i Frankrike och två av dem
rinner ut i havet från Holland och en från Belgien.

Tog just precis den här bilden av kvarterets innergårdar. Kommer att sakna den här vyn
och stämningen.

Och sist men inte minst Belgisk/Holländsk feel-good-peppsång från den Belgiska DJn Felix de Laet eller (Lost Frequencies som är hans artistnamn) och Holländska Dj-gruppen Zonderling:

En blåsig dag i Oostende

Igår bestämde vi oss för att göra en dagsutflykt till Oostende. Danni blev skickad till London efter lördagsnattens terrorattack, så det var barnen och jag som åkte iväg. Nu har det blivit kallt i jämförelse med värmeböljan under de senaste veckorna, men det svalare vädret betydde att tågen inte var överfulla och det fanns bra med plats på stranden. Atlanten kändes också varm när luften var svalare.

Listar tre positiva iakttagelser till från gårdagen:
1. Tågen är billiga här och barnen behövde inte betala något alls (tror egentligen att Rufus kostar men biljettförsäljaren tyckte han skulle få åka gratis - bon journée hälsade han sen med ett leende. Sånt älskar jag ju, fast förbundskansler Merkel skulle eventuellt bli nervös på det slösaktiga Sydeuropa om hon hörde dylika historier. Syd och syd, tänker du kanske nu men jag har hört holländare som anser att Sydeuropa börjar i Belgien, inget Centraleuropa här inte)

2. Det är lätt att resa ensam med Rufus och Elsa nuförtiden. De hjälper till och bär istället för att behöva bäras (i och för sig händer det här bara när de är på gott humör, under rajvar-attackerna är det som om vi förflyttas 4 år tillbaka i tiden och då bär jag på alla väskor + barn)

3. Havet! Saknar havet, skönt att få blicka ut i horisonten en stund.

Ebb

Blåslekar

Orädda måsar

Deckaren

Oostende är ingen myspys strandstad, hårdheten har dock sin charm.

Vi glömde solglasögonen hemma.

Brugge med gänget

Vi har haft besök förra veckan av Annika&Adam och Jacke&Aimi. Fullt program och mycket snack långt in på natten. Nu blev det tyst när alla åkte hem. En dag åkte vi alla (utom Danni som måste jobba) till Brugge, resan från Bryssel tar med tåg ungefär 1 timme. Mer om Brugge kan du till exempel läsa här. Några bilder från utfärden:

Annika&Adam

Aimi, Elsa, jag och Rufus fingrar

Här väntar vi på att gå in i flodbåten

I flodbåten med en charmerande kapten/guide

Han berättade bland annat att Colin Farell i filmen In Bruges hoppade ut från de här
husen till en likadan flodbåt som vi just då satt i

Till skillnad från actionscenen i filmen är Brugge en mycket lugn och nästan museiaktig stad.
Fina vyer dock

Sedan gick vi till den äldsta puben i stan, från år 1515 var den visst

Den här gränden var såååå Belgisk

Aimi och Jacke överlevde stadsresan med barn, Annika och jag var på gränsen att rymma
med en flodbåt till Gent och kanske ta kaptenen med oss 

En dag på stranden - bildbomb

Är fortfarande turistaktigt förtjust att bo mitt i Europa. Att Frankrike, Tyksland och Holland ligger bakom hörnet känns fantastiskt pirrigt. Hoppas att den här förtjusningen inte bleknar, livet blir så spännande med pirr.

Igår åkte vi till en strand i Holland som vi på morgonen googlade fram och stället visade sig vara superfint. Med bilen tog det 1,5 timme eftersom det för en gångs skull inte var några trafikstockningar på vägen. När vi närmade oss den Holländska kusten i provinsen Zeeland kändes det som vi kommit till en dockvärld. Allt var så rent, putsat och prydligt. Även om vi i Bryssel bor i något som anses som ett medelklassområde så har våra ögon tydligen vant sig mer mera sprickor i fasaderna och lite mer stökigare neighborhood eftersom vi reagerade med förtjusning typ; nämen, det ser ju inte verkligt ut!

Där var vi sen mitt i smeten bland den holländska och tyska medelklassens blonda barn, tunna dunjackor, pastell pikéer och vita sommarbyxor. Finlands Hangö på sommaren då kanske jag kan jämföra det med. Vi njöt trots det och solade trots blåsten. Här kommer en bildbomb från dagen i Domburg.

Vindskydd behövdes

Här förvarar sommargäster och ortsbor sina strandgrejs, som en minissommarstuga.

Kanske en fyr?

Schoonste strand år 2015

Pepsodent smile

Massor med cyklar såklart.

Försök till pepsodent smile

Är jag europé eller finne? jag har tappat mitt minne

Europaaaa tänkte jag igår ikväll då vi kollade på Eurovisionen, god damn EUROPA, vad vill du och vad vill jag med dig?

Mina funderingar under sångtävlingen flöt mellan tankar om lyckad svensk publicitet, korruption, svensk USAdyrkan, samhörighet, etnicitet, folkets röst och fest. Mest ville jag känna fest och dansa loss på Globen med resten av gänget. Fly ansvar för en stund och bara festa i ett bubbel av musik, gemenskap och rättvisa. För visst kändes det rätt att Ukraina vann? Australien var kanske bättre, men så handlar det också om politik. Mitt i dansen finns ett allvar. David och Goljat, stor och liten, krig och fred. Så typiskt Europa. I rättviseruset smyger misstänksamheten också in i mig - tänk om dramat ändå till en del är förberett, planerat - det är ju nästan för förutsägbart. Att Ryssland och Ukraina skall stå kvar där sist vid mållinjen. Är den svenska produktionen så skicklig? Eller är det bara ödet och stunden, just då, helt oredigerat - och spelar det egentligen någon roll?

Vet inte var jag hör hemma och om jag måste höra hemma någonstans geografiskt men är tillfreds med att jag igår ikväll fick känna mig som europé en stund. Under vecka har jag chitchattat med patienter och kollegor på sjukhuset i UZ Leuven om tävlingen. Jag blev överraskad över våra gemensamma eurovisionstraditioner och minnen - ung som gammal. Där har de också suttit framför tv:n med deras familjer med snacks och kollat på samma program. Blir närapå tårögd, jag har ett sådant naivt behov av samhörighet. Och just där blir jag också rädd för det enorma samhörighetsbehovet jag har och backar lite. Vill ju ändå inte begränsa mig till Europa -låt hela världen sjunga och dansa. Låt alla blommor blomma! Får störande nog ändå gåshud då det klarnar att Ukraina vinner Eurovisionen med hjälp av Europas (och Australiens) röster - både från vanligt folk och kommittéer. Är inte klokare gällande mitt Europa efter det här, men det känns bra i magen.

Tudelad söndag

Barnen och jag började söndagen med brunch här i grannskapet, medan Danni åkte till Duncerque och besökte ett flyktingläger tillsammans med frivilliga som delar ut skor, kläder och mat. Speciellt skor behövs, vilket man förstår när man ser på hans bilder eller Periscopesändning därifrån. Lägret har funnits en tid redan, men för något år sedan var där ungefär 300 flyktingar nu bor där ca 3000 flyktingar. Vissa stannar några dagar andra flera månader.

Så olika världar vi lever i mitt i Europa.

Antwerpen och daten

Vår date (hur många blogginlägg kan man skriva om en date utan att det blir nolot? 5-6 gånger kanske?) blev lite senare och inte helt som jag hade planerat. Vi var hela dagen i Antwerpen och kom hem så sent att det istället för Le Vismet blev "turistcrazyrestaurangatan" (som maffian äger enligt lösa rykten) nära grand place och moule och frits istället. Helt ok, med tanke på att vi inte hade mycket tid före bion.

Vi hade också missat att man inte har platsbiljetter på bion, så när vi rusade in 5 minuter före James Bond skulle börja var salongen nästan helt fullsatt och vi fick nöja oss med rad två på sidan. Kände mig lätt sjösjuk, men det var ljuvligt att vara på bio igen. OCH nu vet jag systemet, så nästa gång är jag beredd...

Här ännu några bilder från dagsturen till Antwerpen.

Vi lunchade ute.

Sen gick vi till Antwepens Zoo som är berömt och mitt i stan. Har svårare med djurparker nu förtiden. Har ni
sett Happy feet? 

Här går jag och ser på bl.a. gorillor, elefanter och flodhästar

Det renoverade överallt. Det här är elefant- och giraffburen. 

Choklad.

Antwerpen by night. 

I det här skedet började vi förstå att vi kommer att får bråttom för att hinna med
vår date.

Helgen i Ardennerna

Den här bloggen börjar mer och mer påminna om ett familjeresealbum. Men det är väl helt ok. Har aldrig haft någon klar vision för bloggen. Visionlöst är skööönt.

Här kommer lite bilder från helgen då vi åkte till Han-Sur-Lasse, gick i grottor, vandrade bland djuren och övernattade på landet i Achêne med Prisci och Stig.

Här har vi klarat två kilometer inne i en grotta

Vi matade får och getter i lekparken på området.

På kvällen åkte vi till Dinant för att äta. Hostellieret Gilian där vi bodde på hade en super resturang som var nämnd i Michelin-guiden, men det kändes inte helt rätt att satsa stora summor där med trötta barn.

Istället åt vi en fin (på gränsen till stelfin) frukost på Gilian. Kan varmt rekommendera stället för gourmander som vill spendera en helg i lugn och ro på den belgiska landsbygden.

På terassen växte det vindruvor längs med väggarna. Älskar sånt!

Hostellerie Gilain var nära motorvägen och man hörde bilbruset på ingångssidan, men på den andra sidan var det
lugnt och stilla. Det här är vyn från vårt rum. 

Nästa dag åkte vi tillbaka till Han-Sur-Lasse och promenerade - efter en kort tågtur -en
5 kilometers länk bland europeiska djur.

Någonstans där nere finns björnarna.

Belönade mig efter vandringen med en (två) Rochefort. Ett öl från Ardennerna.

Och efter att fammo och Stig åkt vidare tröstade vi oss genom att ännu en gång mata
 de söta getterna. 

Söndagsutflykt

Vi har svärmor och Stig på besök. Här är några bilder från vår Brugge-utfärd igår (Alla förutom Danni var med, han befinner sig fortfarande i Grekland).

Fina Brugge i solsken. Vi åkte i en kanalbåt. 

Vi åt på en restaurang där det fanns ljusröda flipflops på väggarna

och där vi fick dricka dödsskalleöl

Jag och skrattet på samma restaurang

En till stilen "övre europeisk medelklass"-konstnär stod längs med kanalen och målade.