Då är det en ny dag och solen skiner och jag har haft en hypokondrikernatt. Med jämna mellanrum får jag för mig att jag håller på att dö och att jag lider av obotliga sjukdomar. Igår var det hudcancer och livmoderscancer och jag svor över att jag inte tagit itu med att operera bort det där svarta födelsemärket eller tagit ett papa-prov på länge. Det blir så stort och hemskt på kvällen och allting blir alltid värre framåt natten.
Som tur är det en ny dag och gårdagens ångest håller på att dunsta bort. Nu när det blir skolstartstider känns det helt rätt att ta itu med viktiga, men lite tråkiga ärenden, så som tandläkare, gynekolog och träningsprogrammet. Jag borde ju ha simmat så galet under sommaren med tanke på simtestet jag ännu inte har klarat.
Blev ännu gladare den här morgonen när jag hittade the 90's button på Softys blogg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar