Det börjar med en liten svettning, känslan av att blodkärlen utvidgas någonstans på halsen, hakan. Medvetenheten över att man blir röd i ansiktet utlöser en snöboll-rullande-ner-för-backen-effekt som gör att det röda sprider sig vidare och färgen djupnar. Känner du igen det här? Ifall du gör det så tycker jag att du är en oerhört sympatisk person!
När jag nångång som lite yngre tänkte på mig själv som 30+år såg jag en självsäker karriärskvinna framför mig. En helt främmande person egentligen: En kvinna som vet det mesta och aldrig rodnar.
Verkligheten är tvärtom - det känns allt oftare som om jag inte vet så mycket och det lilla jag vet kan plötsligt bli fel OCH jag rodnar nästan mera nu än när jag var 16 år och tuff som fan.
Någon skulle säkert kunna analysera det här, men periodvis i mitt liv har jag rodnat mera periodvis mindre. Nu är jag inne i en rödkind-period. Bara så ni vet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar