Har igen haft den där mystiska känslan över att min hjärna inte kan ta emot information. Man tycker ju att min pre-semesterhjärna skulle vara utvilad och elastiskt, men nu känns den torr och trög.
Kanske hemresan med bilproblem och kappsäckslivet under semestern ändå var tyngre än vad jag antog. Jag kommer ihåg att jag tidigare på arbetsintervjuer - där när jag var 20-någonting - på automatik lyfte upp stresshantering som en av mina positiva sidor. Har med tiden kommit fram till att jag inte alls är bra på stress, min kropp och hjärna tar mycket stryk, är riktigt dålig på stress faktiskt. Ett söndrigt bildäck och där gick gränsen liksom!
På arbestintervju-tiden vid 20+ gick jag all in för att försöka vara en suitcase-business-arbetsnarkoman-arbetstyp. Jag var nog aldrig det, men i mitt huvud var det den rollen jag målade upp som min målbild. Kontrasten till hur jag kände mig i mitt jobb var hela tiden stor och därför kände jag mig ofta också misslyckad. Helt i onödan. Hade en bra diskussion nu i sommar med en 50- och 20-åring om det här med roller på arbetsplasten.
Jag konstaterade att det finns tre steg i min arbetsroll-evolution så här långt:
1. Först att inse att vi har roller på oss i alla sammanhang och speciellt på arbetsplatser. Det tog en tid före jag fick tillräckligt mycket självdistans för att inse att JAG inte alltid är eller behöver vara lika i alla situationer.
2. Att acceptera den roll jag har på arbetsplatsen och se nyttan med arbetet i ett större sammanhang för att få mitt delaktighets- och kanske också bekräftelsebehov tillfredställt. Gällande det här fick jag då en mindre kris efter ett antal år i arbetslivet och började studera fysioterapi.
3. Att acceptera att jag har en roll på arbetsplatsen och en annan på fritiden och det är okej och inte fejk. Tycker det här är extra tydligt i t.ex. sjukhusmiljöer där sjukhusarbetskläderna blir som en transformering till mitt jobbjag och tadaaa så är jag Fysioterapeuten ända ut i fingerspetsarna.
20-åringen i diskussionen förstod inte riktigt sig på rollerna och tycke att man inte behöver ha så många roller, medan 50-åringen tyckte det var viktigt att acceptera sin arbetsroll och att det är okej att man på fritiden inte är likadan som på jobbet och att det här för många kan ta en tid att acceptera. 50-åringen och jag tyckte lika i det här - så med andra ord HEJ medelåldern! Eller var vi bara till personligheten mer lika?
Den här låten har jag för några somrar sedan postat som den sommarens sommarlåt, men nu kommer den igen! Under Linas och Öz bröllopsceremonin kom Lina till "altaret" gående till den här (ett SÅ fint livsögonblick ) + att jag vann sommarfestens årliga levyraati med den + att den gör att min hjärna känns mindre stel. Så sommarens låt är definitivt "Det strålar så om dig"
Ha en bra början på veckan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar