Kollade i går kväll på snuttar från "One Love Manchester" konserten och önskade att jag varit på plats under några magiska sekunder. Jag skulle inte ha blivit så berörd av Justin Bieber, Miley Cyrus eller Ushers uppträdanden och mellansnacken om God hit och God dit, hur sympatiska och skickliga de än är.
Men jag skulle ha vilja stanna tiden en stund och landa bredvid scenen i Manchester då Liam Gallagher sjöng Live Forever. Speciellt mot slutet av låten, under repeatet we're gonna live forever. Rösten och känslan var perfekt just där och då. Det måste ha varit en elektrisk stund, synd att jag missade den.
Troligen berörde låten mig (även om jag då inte var på plats) på grund av nostalgin, men det var också något i det råa i honom och i hela framträdandet som blev ärligt. Liam verkar ju vara en asshole så där annars - men just där var han fin.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar