Jag har bestämt mig för att försöka få en rutin i att läsa fysioterapi-litteratur för att inte glömma. Börjar med grundkursböcker - så bra att på nytt skumma igenom grunderna i ämnen som intresserar och böckerna ger ofta en bild av helheten som i vardagen annars kan vara svår att greppa. Intressant hur det jag trodde skulle vara självklart ändå inte är det.
Läste idag om muskler - om hur de är uppbyggda och hur de fungerar. Fastnade igen på skillnaden mellan snabba och långsamma muskelfibrer (celler kallas fibrer i musklerna). Kom ihåg att det här fascinerade mig av någon orsak också då jag studerade muskler första gången. Långsamma muskelfibrer tar längre att komma igång men när fibrerna väl aktiveras så är de mera uthålliga än de snabba muskelfibrerna. I varje muskel finns det av snabba och långsamma fibrer, men beroende på muskelns funktion ofta mera av någondera.
Vet inte varför jag tycker att det här är så intressant? Blandar kanske ihop det här med personlighetsutveckling. Hur jag med åldern vill bli mera som en långsam muskelfiber, uthållig och grundlig och hur min personlighet ändå är mera som en snabb fiber - blir lätt ivrig men är också otålig ifall det går för långsamt och ger upp. T.o.m. mina motionsformer under livet så här långt reflekterar den här skillnaden. Som yngre spelade jag handboll där snabba ryck gäller och nu försöker jag mig på yoga och lunkande i parker. Fast båda fibrerna fyller ju en funktion, så det är väl så jag skall försöka tänka om mig själv ocskså.
Här kan du se vad som händer i bl.a. din bicheps brachii när du dricker kaffe. Tänk vad skickliga vi ändå är - allt det där "gör" vi hela tiden.
Ps. Hur lärde jag mig någonsin något före youtube egentligen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar